martes, 31 de julio de 2007

.


När kroppen värker och huvudet snurrar

Jag får nästan inte fram ett ord. Jag darrar på handen och harklar mig varje gång jag försöker ta mig samman. Men det går inte.

"alltså jag tycker om dig så mycket att det gör ont i kroppen när jag tänker på det."

Det tar mig två sekunder att bli osäker. Det tar mig en vecka att bli säker igen.

Jag är, och har alltid varit den som sökt och krävt bekräftelse. Jag har behövt det för att se det fina i mig. Det som jag annars tror ligger dolt. Därför behöver jag min pappa. Och därför behöver jag dig. Och jag behöver att du säger vad du känner. För jag må ha hur bra betyg som helst, men jag förstår det ändå inte.

She's dearer than the dearest friend that I will ever know.

domingo, 22 de julio de 2007

FastForward or Erase and Rewind.

Min syster ligger bredvid mig nu och jag hör hennes andetag. Långa, utdragna. Det får mig att minnas.

I november spolade jag min allra bästa vän. Jag vände mig om och såg inte tillbaka. Det är först nu, som jag vågar blicka bakåt, och i en minimal del av en sekund ångrar jag mig.

Dina andetag är lugna och varma. De värmer upp hela omgivningen och skänker en trygghet till rummet. Du sover och jag ligger bredvid och super in dina andetag. Önskar at jag kunde krypa under skinnet på dig och där lämna en litenliten bit utav mig själv som ett outplåneligt minne.

Jag pratar aldrig om det längre. Jag försöker att inte tänka på det. Jag låtsats som om att det aldrig hänt. Jag har inte lagt in ditt nummer i min nya telefon och jag skickar aldrig random-SMS till dig om ingenting.

Nu sitter jag här, i mina föräldrars säng och skriver på någonting, tyst och försiktigt trycker mina fingrar ner tangenterna. Dels för att inte snubbla och göra fel. Utan också för att inte väcka någon.

Jag pratar inte om dig. Inte ens med min hemliga kompis. Och nu, mitt i natten hoppas jag att inte väka någon och avslöja min hemlighet. Att jag oroar mig.

Ibland väljer man helt rätt. Men i valets intensiva ögonblick har jag ibland önskat att jag kunnat FastForwarda, för att se hur bra valet skulle bli.

Mitt val är underbart. Det är rosenrött och minimalistiskt. Otroligt vackert, och helt rätt. Men jag kunde gjort det smidigare.

sábado, 21 de julio de 2007

viernes, 20 de julio de 2007

Klimakteriet.

Jag är dagligen fundersam över om jag inte kommit in i klimakteriet. Känns som om att det egentligen vore sjukt häftigt att genomgå det nu, 30 år innan alla andra. Ena sekunden är jag sval som en sommarnatt i Göteborg och andra sekunden är jag varm, klibbig och äcklig. Som min svensklärare i 3an.

Och idag förstod jag att jag fruktat klimakteriet i flera år.

"Jag höll på att börja gråta idag, flera gånger, för ibland är jag så svag att inte benen orkar lyfta min kropp, att halsen inte orkar hålla huvudet uppe, att ingenting fungerar som det skall. Sen höll jag på att gråta för din skull, av saknad och sen av kärlek till någon annan. Kanske har jag, precis som ingen annan i min ålder, kommit in i klimakteriet."

När jag inte hade någon pojkvän var jag välformulerad och förståndig. Nu har jag bara tid över till TV och städning.

Önskelistan 2007

1. Att jag vore kool och hade en fräck frisyr.
2. Att jag kunde skryta om att jag jobbar med media.
3. Att jag vore en trendsetter.
4. Att alltid vara snygg.
5. Att jag kunde låta bli att bry mig.
6. Stå på alla gästlistor i stan.
7. Att alla ville vara mina vänner och min telefon aldrig var tyst.

Att vara en hipster

Önskar att jag återigen kunde skriva sådär skört som jag gjorde runt 2005 snåret. För två år sedan uttryckte jag mig bättre, nu battlar jag med ett gäng andra bloggare som tävlar i vem som tar mest knark, snackar mest skit och håller bäst koll på trenderna som inte är några trender, utan bara deras personliga stil.

Men jag har egentligen en favvo-bloggare, en kille i min gamla gymnasieklass, han heter Viktor och han är en sån litteratur-fitta, en sån som bara läser fina böcker och som liksom inte vill veta av oss andra som gillar serier och Modesty Blaise i romanform. Han är rolig och totalt ointressant.

Och nu när jag sitter här framför datorn, och försöker sammanfatta mina åsikter om dagen vet jag att det ena som framkallat detta är falskheten som finns i alla. Att säga en sak för att sen ändra sig. Man är inte bättre än att man kan ändra sig. Det är skitsnack. Det handlar om att vända kappan efter vinden och göra det som lönar sig. Att vara en hipster.

jueves, 19 de julio de 2007

Att ha nått sitt mål

Jag hittade foton på mig själv från sista åren i högstadiet. Med snelugg och kolsvart hår. Med stjärnor under ögonen och en bedjande blick.

Och trots den obehagliga magkänslan längtade jag tillbaka för en sekund.

Önskade att jag återigen var 15, drömde om att bli bäst i världen och om att få visa alla vem jag egentligen var.

Visa att det fanns de som verkligen gillade mig.

Ibland snuddar jag vid tanken om att jag skulle ha nått dit nu.

Jag har skrivit för stora tidningar. Festat med de jag förut drömde om att få träffa. Fått världens häftigaste jobb. Och en pojkvän som släpper skivor och spelar i Berlin. Jag har träffat några som tycker om mig.

I vintras satt jag tillsammans med Göteborgs popelit och Mando Diao i Oskar Wallbloms lägenhet efter en bejublad Mando-konsert. Då, när jag slöt ögonen kom känslan utav att ha uppnått det högsta.

Veckan efter träffade jag samma gamla klasskompis som varit på Mando-konserten. Och jag bad henne om ursäkt för att jag varit så disträ. I själva verket försökte jag visa mig oberörd och överlägsen. Jag berättade med ointresse i rösten om bravaderna med Mando efter spelningen och hon sa att hon hade kunnat döda för att få vara med.

Hon älskade dem.

Det finns få band som jag tycker är så tråkiga på scen som Mando Diao.

martes, 17 de julio de 2007

2005 version 3.0

Livet genom en lupp.
23:40

Ja, så vart klockan snart 00:00, att datorn kraschar nu är väl lika troligt som om att den skulle gjort det vid årsskiftet 1999/2000.

"Come back, I said baby come back"

Eddy Grant and The Equals. Där reggae möter disco mitt på 70-talets glansdagar, ja då skrattar jag mig lycklig över musikens höjder. Idag får vi hålla oss till fajten mellan Christina och Brittan, faktum är att jag inte vet vem jag håller på, hoppas kanske fortfarande på att Aretha skall komma in som en joker.

"I was born in wagon of a travelling show, my mama used to dance for the money they throw"

Ja, gammal musik håller fortfarande. Nuförtiden byter Daniel Lindström plats med Darin och hans tandställning eller en 13 årig Amy Diamond varje eftermiddag. Vi omsätter människor snabbare än vad vi omsätter underkläder. Om vi skäms? Nej fan heller! Vi är födda i ett förbrukarsamhälle, med komposter endast avsedda för organiskt material såsom äggskal och kaffesump.

"When I wake up in the morning girl you smile, smile, smile"

Musikalartister har förmågan att dyka upp på våra folkkära scener, och min favorit är, faktiskt inte den ni tror, utan Fred Johansson skjuter undan Martin Stenmarck hårt och vårdslöst. På samma sätt som någon förhållandevis omusikalisk brutta puttade ner Fred från tronen.

Detta skulle handla om vänner, men det blev till en beklagelse över svurna tider och gammal musik.

"Everybody is doing a brand new dance now, come on baby do the Loco-Motion"

Little Eva, hon slog huvudet på spiken, hon sjöng och visade movesen, när man skulle vicka på rumpan eller när höften skulle flyttas. På samma sätt som Michael Jackson ivrigt försökte få Moonwalken att ta steget in i det svenska folkhemmet. Det kom till 80-talets diskotekgolv, men inte längre. Ett fåtal kids övade med hopprepet framför mammas och pappas sovrumsspegel, men mer än så blev det inte.

Nu skall jag inte trycka ner alla nya musiker för att de svurna tiderna sopade banan och lade ut skyhöga hinder för dem. Det finns helt klart en del som bestiger de hindren och klarar sig helskinnade.

"We hate it when our friends become successful"

Ja, sannerligen. Det är sjukt irriterade när bänkgrannen på institutionen får sommarjobb utan att blinka, eller när killkompisen får tjejen och man själv står kvar på busshållplatsen och väntar på att Röd Express skall komma, innan man inser att man faktiskt missat sista bussen till framtiden.

"Jag skjöt Palme och satt Christer i klister"

Har vår generation tagit fasta på det elaka, det riktigt grova och belagt andra med skulden för det vi själva gjort? Sprayat med burkar på andras egendomar, sprungit från polisen när vi retat upp en nazist? Kastat en sten igenom ett skyltfönster för att säga att vi bara ville kolla läget? Snott mat på McDonalds för att vi är för fattiga? Har vi vant oss in i ett mönster av olagligheter för att tillfredställa oss själva med spänningen att rymma från myndigheterna? Krossat glas i tapetklistret för de uppviglande affischerna? Kastat ägg på porraffären och gett fingret åt killen på busshållplatsen?

"Me so hollow inside, I'm only here for a while"

Eller består vi i själva verket av den första generationen som lider utav folksjukdomen depression? Tillhör vi alla de som skrapar sig i handlederna med knivar och sväljer ett par sömntabletter inför varje kraftansträngning att gå till sängen? Den generationen som gråter över spilld mjölk? Den generationen som endast dansar med alkohol och droger i kroppen. Vi som inte kan lära oss en dans utav våra idoler, utan hellre super och röker ner oss tills molnen under fötterna har blivit så stora att de bär oss ut över staden?

Jag vet inte vilken grupp du tillhör. Och jag vet inte vilken grupp jag tillhör. Fundera lite. Lägg huvudet på sned och lyssna.

2005 version 2.0

Jag har även upptäckt att jag gillar att luncha, jag gillar att säga ordet, äta mad kniv och gaffel, le åt servitören och bara känna att jag äger världen, att jag faktiskt är snäppet bättre än allas lovergirl, Paris. Jag och fröken Hilton kan säkert, inom en snar framtid slå våra huvuden ihop och göra en ny dokussåpa, en där vi LUNCHAR.

Världen är ytlig, och dethär är en betraktelse som är minst lika ytlig som världen själv. Jag tänkte köpa en Chihuahua, som jag funderar på att döpa till Paris, efter hon som snart kommer att vara min vänninna, för att vara helt ärlig gillar jag inte ens Paris, hon faller mig inte riktigt i smaken och jag är mycket mer kultiverad än henne, vi har nog bara lunchningen ihop.

2005

Jag hittade mitt gamla jag. En påminnelse om att jag ständigt förändras, och vänder kappan efter vinden. Nu när det blåser elektroniska vindar över Sverige vet ni vart jag står.

2005-10-05
Min skivsamling, ett forntidsminne?

Jag går igenom mina skivor lite sporadiskt varje år, men eftersom det är väldigt mycket mer intressant att sortera skivor än vad det är att banka in Litteraturhistoria i hjärnan, valde jag skivsamlingen.

För ett antal år sedan, kallade jag mig för alternativ, trots att det hårdaste jag lyssnade på var Hardcoresuperstar, efter den perioden, som mor min glatt kallar för den svarta perioden följde en intensiv period utav popförälskelser, där HåkanBråkan stod högst upp på listan och trängdes med Supergrass, efter Håkan vandrade jag in i den komplicerade delen. Jag blev en demo-bands lover, drömde om att upptäcka det ultimata bandet, hitta de bästa, Den Siste Baronen, Scaramanga Soundsystem, CDOASS, Ellenbeach, Noir, Alexander Nilsson alla trängdes och jag skrev i deras gästböcker på deras hemmagjorda hemsidor och fick svar dagen efter. Jag förälskade mig i trummisar, gitarrister, basister och sångare. Drömde om livet som Rockhustru, livet som politiskt korrekt skaprincessa.

Nu har my man, Bob slagit bort alla konkurrenter, men en och annan gnisslande tonåring släpps förbi ibland. Skön baktakt och trevliga beats tillåts i den, numera kultiverade, skivsamlingen. Politiskt hopkok bildar grupper av hiphop, reggae, popig ska och soul. Dock kan jag inte säga att jag funnit mig själv, Jag står fortfarande vid vägskälet emellan Ace of Base och Backstreet Boys (för jag har kvar de skivorna ja…)

Jag har ofta tänkt tanken att sälja mina skivor på begagnatavdelningen, men något tar emot. Skall jag rea ut min själ? Skall jag sälja ut bitar av mig själv för tio spänn? Nej, vill de veta något om mig för de betala för det.

Det har varit inne att hata demo-band, men jag erkänner, jag älskar dem fortfarande, trots att vissa gått över till att vara helt kontrakterade numera. Morgondagens stjärnor är de som lyser starkast på himmelen, för imorgon är du bortglömd.

lunes, 16 de julio de 2007

I Rather Dance With You

Kings Of Convenience- I Rather Dance With You. I vårt elektroniska paradis klämmer sig en och annan, enligt min mamma, riktig låt in.

GTA

Det enda min pojkvän gör är att spela GTA. När jag går till jobet sover han som ett mindre barn. O när jag kommer hem spelar han våldsspel och har bara ätit nudlar. När jag öppnar dörren lyser han upp och sen säger han att han inte är hungrig eftersom han nyss ätit nudlar. Jag älskar min pojkvän.

Jag har fått en sjukt stor revival för Depeche Mode. Helt underbart. Känner mig som en sån riktig 80tals brud i snetofs o joggingbyxor, men faktum är, med eller utan Villalobos remis är det helt himelskt. Får lite samma känsla som jag fick när jag första gången hörde Sophie Zelmani och efter det aldrig rest utan hennes Time To Kill album i iPoden.

Hann glädjas i några minuter idag på jobbet, såg sjukt smal och vacker ut i spegeln och det fick mig att må bra, sen märkte jag att armarna hängde nere vid knäna och att spegeln inte var riktigt rättvis. Istället städade jag. De andra som jobbar i butiken är såna grisar. Det var runt 1cm damm på hyllorna och klägg på golvet.

domingo, 15 de julio de 2007

Dagens kap.


Vi döpte vårt nya husdjur till Richie o imorgon hämtar vi Magda. Wondebra.

We dont give a fuck.

Tänkte börja med att utrycka min bestörthet över det faktum att jag sitter i en allt för stor tisha, som inte alls är sisådär modesnyggt stor, utan det är en från jobbet med en gräslig färg.

Egentligen är det inte så himla farligt att sitta i fula kläder men , när jag helt utan anledning är tvungan att kolla upp supersnygga Hanna Fridén, blir det självklart så att hon har en modeblogg med en herrans massa outfit-bilder och hon o hennes polare på Fatale är helt perfect, hela bunten. Så här sitter jag, i vanlig ordning när jag kollar in snygga tjejers bloggar, i apfula kläder som skriker gör-om-mig. Och jag tänker klippa av mig håret. Håret som nu går nedanför brösten skall av.

Toalettlampan gick just sönder. Fuck. Förra gången kissade vi i mörker i flera veckor. Bra för elräkningen. Hoppas hoppas att det finns en extra i lådan. Annars får vi vänta på lönen. Det är inte så high fashion att jobba med att skriva. Det är ekonomisk självmord.

Friend googling.

Jag är ute efter en kompis, eller egentligen är jag inte det. Jag är ganska trött på friends. Det är liksom inte lika viktigt längre. Lätt att säga i rent självförsvar. Så jag sitter och googlar de jag redan har och finner att min pojkvän agt mig på 3e plats på sin MySpace. Ganska otroligt eftersom jag direkt kvalificerats från plats typ 8 till plats 3 på några dagar.

Annat är att tjafset om att fått sparken VS sagt upp sig verkligen fått en ny innebörd. Ta skiten bara.

Sitter och funderar på om jag skall göra den intervju jag lovat. För första gången vet jag inte alls om jag vågar. Och det handlar inte om att det är någon jag beundrar enormt, inte om att jag kommer haka mig och gå på repeat och råka glida in på det vanliga vad-vet-du-om-Sverige... trots att det är en svensk snubbe. Jag hade veat göra en enorm, riktigt fin intervju att vara stolt över. Framför allt eftersom jag riskerar att inte bara göra bort mig, utan även den andra delen i mitt förhållande. Och mitt jobb. Det är kanske just här som min gräns går. Jag kanske inte vill jobba som kool nöjesreporter som alla avundas. Jag kommer ju aldrig bli större än de jag pratar med i vilket fall som helst.

Det är fint vårväder här idag trots att det är juli och det bästa vore att ta på sig badkläder o springa ner emot vattnet, men jag har haft en ihållande lång tanke kring mina lår de senaste dagarna och det är inte deras vecka direkt.

lunes, 9 de julio de 2007

Dont you want med baby

Missade bussen igår tack vare någon fucking-jävla-sport-turnering som går i stan. Ett gäng amerikaner på ca 300 skulle på bussen och självklart tog de ett år "Oh I dont got a ticket. What to do?" Men sen fick jag reda på att tjock-korven hade varit på den bussen jag tänkt ta, så det var lika bra att jag lät bli.

Det blåser extremt ute på landet. Här mitt ute i ingenstans har man varken täckning på mobilen eller någon signal på den fasta telefonen. Allt kan störa det lantliga känslan.

Dagens uppdrag är att hitta en slamsugare, som skall göra rent i brunnen. Här ute håller alla med egen brunn och nu när det regnar siger vattnet o för att slippa en bajsig gräsmatta skall det idag tydligen slamsugas.

domingo, 8 de julio de 2007

1234-partymyra

Lyckades springa på klubbpremiären igår, men det var ingen höjdare. Kändes lamt och tråkigt och jag kom aldrig riktigt igång. Sen ringde min förrförra pojkvän mig mitt i natten och ville ha promenad -sällskap över telefonen när han slutat sitt jag-jobbar-på-fin-restaurant-hela-kvällen-jobb.

Det känns som om att om det skall starta nya klubbar i stan får de ha någonting extra, eller ingenting alls. Tror inte riktigt att det går att ha halv-mediokra öppningar. Antingen skall de ha allt. Eller inget. Som en gigantisk klubb med sjukt stora artister alá festivaler eller ett vardagsrum med en snubbe som spelar musiken han gillar bäst.

Och i morse kom jag fram till att jag skall fortsätta på mitt gamla jobb ända tills dagen innan jag börjar på mitt nya. Jag kommer alltså inte ha någon annan semester än de två veckorna jag precis inlett. Och inte ens de kommer jag ha heller kom jag på nu. Nu kommer två veckor där konstant skall försöka boka intervjuer och beta av dem en efter en. Men semester kanske är överskattat. Hade tänkt åka ner o hälsa på min arbetande pojkvän i Berlin andra helgen i Augusti, men då visade det sig självklart vara Way Out West. Så nu får min syster åka ner själv.

Skall limma mina ballerinaskor så att de blir vattentäta. Sen gå ner o köpa thai-take-away på hörnet (har hört att de hade råttor där förut, men det kan ju inte stämma) och ställa i kylen så att det finns mat när mannen kommer hem i kväll. Jag börjar bli en riktig hemmafru, men undantaget att jag inte kan laga mat. Skulle igår göra Tortellini, men tog av dem för tidigt så det var fortfarande rå pasta som krasade emellan tänderna, inte ens osten i dem hade smält. Al dente.

Och i veckan råkade jag göra det värsta. Råkade droppa att min kompis opererat näsan inför hennes toyboy/skolkompis/något odefinierbart. Men så perfekt kan man inte vara annars.

sábado, 7 de julio de 2007

Opepparnas opepp.

Jag har propsat för ikväll som aldrig förr, men nu sitter jag här, i gammalt smink, och med en äcklig, halvt uppäten, middag. Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag är kissnödig och inte alls pepp inför ikväll. Det regnar och allt verkar sjukligt tråkigt faktiskt.

Inga klubbpremiärer i världen kommer få mig på andra tankar.

Time for a shower o sen får jag väl se. Jag vill ju så himla gärna egentligen, men allt vrekar hemskt tråkigt.

Varför min pojkvän är min pojkvän.

1. Han föreslår att vi skall vakna klockan 9, och se på film i sängen i flera timmar, som en försmak på min nästa födelsedag(11 månader och 2 veckor kvar) eftersom min högsta önskan i år var att aldrig behöva gå upp.
2. Han drömmer mardrömmar om att jag dör. Och måste hålla om mig stenhårt och pussa mig 1000 gånger när han vaknat och förstått att det inte är så.

Hottest tip ever.

Siri Husvedt- Vad jag älskade. Låter som en Harlequinn-roman som gamla Hisinge-tanter drömmer sig bort med, men nej. Fint som tusan.

Carlos Ruiz Zafon- La Sombra del Viento. Jag har aldrig fångats så utav en bok innan, kändes nästan läskigt att skjuta allt åt sidan för en bok.

Dream On- På P3guldGalan gjorde Robyn och Ola Salo världens bästa grejj. De gjorde, tillsammans med Christian Falk Dream On. Och oavsett vad min pojkvän säger så är Robyn bland världen underverk. Och så sitter hon ju i Moderna Museets styrelse också.

Marc Jacobs Blondie Tshirt.

Homme D'aimant- Pnufa, ibland är det så bra att jag aldrig vill lyssna på någonting annat.

PLUXUS

Jag funderar på att söka efter bästisar på Internet. Bli medlem på någon sida där man kan hitta bästavänner. Skulle ju helst behöva någon som, precis som jag, behöver ett roligt förflutet, och alltså inte är främmande till att hitta på minnen och händelser.

När EMAtelstar, Motor och Luger gjorde ett pressutskick i våras skickade de med ett spår utav PLUXUS, 3 killar som beskriver sin musik som Elektronika/Experimental/Techno. Det är ganska fint och välstämt.

Thats the way aha aha I like it.

Saker jag skulle döda för.
- En tjej-bästis att fnissa med, sminka sig tillsammans med och poängsätta boys. Den funktionen fyller inte Philip.
- Gjort The Rice Twins For Penny And Alexis.
- Ett never-ending-toalettpapper.