martes, 31 de julio de 2007
När kroppen värker och huvudet snurrar
"alltså jag tycker om dig så mycket att det gör ont i kroppen när jag tänker på det."
Det tar mig två sekunder att bli osäker. Det tar mig en vecka att bli säker igen.
Jag är, och har alltid varit den som sökt och krävt bekräftelse. Jag har behövt det för att se det fina i mig. Det som jag annars tror ligger dolt. Därför behöver jag min pappa. Och därför behöver jag dig. Och jag behöver att du säger vad du känner. För jag må ha hur bra betyg som helst, men jag förstår det ändå inte.
She's dearer than the dearest friend that I will ever know.
domingo, 22 de julio de 2007
FastForward or Erase and Rewind.
I november spolade jag min allra bästa vän. Jag vände mig om och såg inte tillbaka. Det är först nu, som jag vågar blicka bakåt, och i en minimal del av en sekund ångrar jag mig.
Dina andetag är lugna och varma. De värmer upp hela omgivningen och skänker en trygghet till rummet. Du sover och jag ligger bredvid och super in dina andetag. Önskar at jag kunde krypa under skinnet på dig och där lämna en litenliten bit utav mig själv som ett outplåneligt minne.
Jag pratar aldrig om det längre. Jag försöker att inte tänka på det. Jag låtsats som om att det aldrig hänt. Jag har inte lagt in ditt nummer i min nya telefon och jag skickar aldrig random-SMS till dig om ingenting.
Nu sitter jag här, i mina föräldrars säng och skriver på någonting, tyst och försiktigt trycker mina fingrar ner tangenterna. Dels för att inte snubbla och göra fel. Utan också för att inte väcka någon.
Jag pratar inte om dig. Inte ens med min hemliga kompis. Och nu, mitt i natten hoppas jag att inte väka någon och avslöja min hemlighet. Att jag oroar mig.
Ibland väljer man helt rätt. Men i valets intensiva ögonblick har jag ibland önskat att jag kunnat FastForwarda, för att se hur bra valet skulle bli.
Mitt val är underbart. Det är rosenrött och minimalistiskt. Otroligt vackert, och helt rätt. Men jag kunde gjort det smidigare.
sábado, 21 de julio de 2007
viernes, 20 de julio de 2007
Klimakteriet.
Och idag förstod jag att jag fruktat klimakteriet i flera år.
"Jag höll på att börja gråta idag, flera gånger, för ibland är jag så svag att inte benen orkar lyfta min kropp, att halsen inte orkar hålla huvudet uppe, att ingenting fungerar som det skall. Sen höll jag på att gråta för din skull, av saknad och sen av kärlek till någon annan. Kanske har jag, precis som ingen annan i min ålder, kommit in i klimakteriet."
När jag inte hade någon pojkvän var jag välformulerad och förståndig. Nu har jag bara tid över till TV och städning.
Önskelistan 2007
2. Att jag kunde skryta om att jag jobbar med media.
3. Att jag vore en trendsetter.
4. Att alltid vara snygg.
5. Att jag kunde låta bli att bry mig.
6. Stå på alla gästlistor i stan.
7. Att alla ville vara mina vänner och min telefon aldrig var tyst.
Att vara en hipster
Men jag har egentligen en favvo-bloggare, en kille i min gamla gymnasieklass, han heter Viktor och han är en sån litteratur-fitta, en sån som bara läser fina böcker och som liksom inte vill veta av oss andra som gillar serier och Modesty Blaise i romanform. Han är rolig och totalt ointressant.
Och nu när jag sitter här framför datorn, och försöker sammanfatta mina åsikter om dagen vet jag att det ena som framkallat detta är falskheten som finns i alla. Att säga en sak för att sen ändra sig. Man är inte bättre än att man kan ändra sig. Det är skitsnack. Det handlar om att vända kappan efter vinden och göra det som lönar sig. Att vara en hipster.
jueves, 19 de julio de 2007
Att ha nått sitt mål
Jag hittade foton på mig själv från sista åren i högstadiet. Med snelugg och kolsvart hår. Med stjärnor under ögonen och en bedjande blick.
martes, 17 de julio de 2007
2005 version 3.0
23:40
Ja, så vart klockan snart 00:00, att datorn kraschar nu är väl lika troligt som om att den skulle gjort det vid årsskiftet 1999/2000.
"Come back, I said baby come back"
Eddy Grant and The Equals. Där reggae möter disco mitt på 70-talets glansdagar, ja då skrattar jag mig lycklig över musikens höjder. Idag får vi hålla oss till fajten mellan Christina och Brittan, faktum är att jag inte vet vem jag håller på, hoppas kanske fortfarande på att Aretha skall komma in som en joker.
"I was born in wagon of a travelling show, my mama used to dance for the money they throw"
Ja, gammal musik håller fortfarande. Nuförtiden byter Daniel Lindström plats med Darin och hans tandställning eller en 13 årig Amy Diamond varje eftermiddag. Vi omsätter människor snabbare än vad vi omsätter underkläder. Om vi skäms? Nej fan heller! Vi är födda i ett förbrukarsamhälle, med komposter endast avsedda för organiskt material såsom äggskal och kaffesump.
"When I wake up in the morning girl you smile, smile, smile"
Musikalartister har förmågan att dyka upp på våra folkkära scener, och min favorit är, faktiskt inte den ni tror, utan Fred Johansson skjuter undan Martin Stenmarck hårt och vårdslöst. På samma sätt som någon förhållandevis omusikalisk brutta puttade ner Fred från tronen.
Detta skulle handla om vänner, men det blev till en beklagelse över svurna tider och gammal musik.
"Everybody is doing a brand new dance now, come on baby do the Loco-Motion"
Little Eva, hon slog huvudet på spiken, hon sjöng och visade movesen, när man skulle vicka på rumpan eller när höften skulle flyttas. På samma sätt som Michael Jackson ivrigt försökte få Moonwalken att ta steget in i det svenska folkhemmet. Det kom till 80-talets diskotekgolv, men inte längre. Ett fåtal kids övade med hopprepet framför mammas och pappas sovrumsspegel, men mer än så blev det inte.
Nu skall jag inte trycka ner alla nya musiker för att de svurna tiderna sopade banan och lade ut skyhöga hinder för dem. Det finns helt klart en del som bestiger de hindren och klarar sig helskinnade.
"We hate it when our friends become successful"
Ja, sannerligen. Det är sjukt irriterade när bänkgrannen på institutionen får sommarjobb utan att blinka, eller när killkompisen får tjejen och man själv står kvar på busshållplatsen och väntar på att Röd Express skall komma, innan man inser att man faktiskt missat sista bussen till framtiden.
"Jag skjöt Palme och satt Christer i klister"
Har vår generation tagit fasta på det elaka, det riktigt grova och belagt andra med skulden för det vi själva gjort? Sprayat med burkar på andras egendomar, sprungit från polisen när vi retat upp en nazist? Kastat en sten igenom ett skyltfönster för att säga att vi bara ville kolla läget? Snott mat på McDonalds för att vi är för fattiga? Har vi vant oss in i ett mönster av olagligheter för att tillfredställa oss själva med spänningen att rymma från myndigheterna? Krossat glas i tapetklistret för de uppviglande affischerna? Kastat ägg på porraffären och gett fingret åt killen på busshållplatsen?
"Me so hollow inside, I'm only here for a while"
Eller består vi i själva verket av den första generationen som lider utav folksjukdomen depression? Tillhör vi alla de som skrapar sig i handlederna med knivar och sväljer ett par sömntabletter inför varje kraftansträngning att gå till sängen? Den generationen som gråter över spilld mjölk? Den generationen som endast dansar med alkohol och droger i kroppen. Vi som inte kan lära oss en dans utav våra idoler, utan hellre super och röker ner oss tills molnen under fötterna har blivit så stora att de bär oss ut över staden?
Jag vet inte vilken grupp du tillhör. Och jag vet inte vilken grupp jag tillhör. Fundera lite. Lägg huvudet på sned och lyssna.
2005 version 2.0
Världen är ytlig, och dethär är en betraktelse som är minst lika ytlig som världen själv. Jag tänkte köpa en Chihuahua, som jag funderar på att döpa till Paris, efter hon som snart kommer att vara min vänninna, för att vara helt ärlig gillar jag inte ens Paris, hon faller mig inte riktigt i smaken och jag är mycket mer kultiverad än henne, vi har nog bara lunchningen ihop.
2005
2005-10-05
Min skivsamling, ett forntidsminne?
Jag går igenom mina skivor lite sporadiskt varje år, men eftersom det är väldigt mycket mer intressant att sortera skivor än vad det är att banka in Litteraturhistoria i hjärnan, valde jag skivsamlingen.
För ett antal år sedan, kallade jag mig för alternativ, trots att det hårdaste jag lyssnade på var Hardcoresuperstar, efter den perioden, som mor min glatt kallar för den svarta perioden följde en intensiv period utav popförälskelser, där HåkanBråkan stod högst upp på listan och trängdes med Supergrass, efter Håkan vandrade jag in i den komplicerade delen. Jag blev en demo-bands lover, drömde om att upptäcka det ultimata bandet, hitta de bästa, Den Siste Baronen, Scaramanga Soundsystem, CDOASS, Ellenbeach, Noir, Alexander Nilsson alla trängdes och jag skrev i deras gästböcker på deras hemmagjorda hemsidor och fick svar dagen efter. Jag förälskade mig i trummisar, gitarrister, basister och sångare. Drömde om livet som Rockhustru, livet som politiskt korrekt skaprincessa.
Nu har my man, Bob slagit bort alla konkurrenter, men en och annan gnisslande tonåring släpps förbi ibland. Skön baktakt och trevliga beats tillåts i den, numera kultiverade, skivsamlingen. Politiskt hopkok bildar grupper av hiphop, reggae, popig ska och soul. Dock kan jag inte säga att jag funnit mig själv, Jag står fortfarande vid vägskälet emellan Ace of Base och Backstreet Boys (för jag har kvar de skivorna ja…)
Jag har ofta tänkt tanken att sälja mina skivor på begagnatavdelningen, men något tar emot. Skall jag rea ut min själ? Skall jag sälja ut bitar av mig själv för tio spänn? Nej, vill de veta något om mig för de betala för det.
Det har varit inne att hata demo-band, men jag erkänner, jag älskar dem fortfarande, trots att vissa gått över till att vara helt kontrakterade numera. Morgondagens stjärnor är de som lyser starkast på himmelen, för imorgon är du bortglömd.
lunes, 16 de julio de 2007
I Rather Dance With You
GTA
Jag har fått en sjukt stor revival för Depeche Mode. Helt underbart. Känner mig som en sån riktig 80tals brud i snetofs o joggingbyxor, men faktum är, med eller utan Villalobos remis är det helt himelskt. Får lite samma känsla som jag fick när jag första gången hörde Sophie Zelmani och efter det aldrig rest utan hennes Time To Kill album i iPoden.
Hann glädjas i några minuter idag på jobbet, såg sjukt smal och vacker ut i spegeln och det fick mig att må bra, sen märkte jag att armarna hängde nere vid knäna och att spegeln inte var riktigt rättvis. Istället städade jag. De andra som jobbar i butiken är såna grisar. Det var runt 1cm damm på hyllorna och klägg på golvet.
domingo, 15 de julio de 2007
We dont give a fuck.
Egentligen är det inte så himla farligt att sitta i fula kläder men , när jag helt utan anledning är tvungan att kolla upp supersnygga Hanna Fridén, blir det självklart så att hon har en modeblogg med en herrans massa outfit-bilder och hon o hennes polare på Fatale är helt perfect, hela bunten. Så här sitter jag, i vanlig ordning när jag kollar in snygga tjejers bloggar, i apfula kläder som skriker gör-om-mig. Och jag tänker klippa av mig håret. Håret som nu går nedanför brösten skall av.
Toalettlampan gick just sönder. Fuck. Förra gången kissade vi i mörker i flera veckor. Bra för elräkningen. Hoppas hoppas att det finns en extra i lådan. Annars får vi vänta på lönen. Det är inte så high fashion att jobba med att skriva. Det är ekonomisk självmord.
Friend googling.
Annat är att tjafset om att fått sparken VS sagt upp sig verkligen fått en ny innebörd. Ta skiten bara.
Sitter och funderar på om jag skall göra den intervju jag lovat. För första gången vet jag inte alls om jag vågar. Och det handlar inte om att det är någon jag beundrar enormt, inte om att jag kommer haka mig och gå på repeat och råka glida in på det vanliga vad-vet-du-om-Sverige... trots att det är en svensk snubbe. Jag hade veat göra en enorm, riktigt fin intervju att vara stolt över. Framför allt eftersom jag riskerar att inte bara göra bort mig, utan även den andra delen i mitt förhållande. Och mitt jobb. Det är kanske just här som min gräns går. Jag kanske inte vill jobba som kool nöjesreporter som alla avundas. Jag kommer ju aldrig bli större än de jag pratar med i vilket fall som helst.
Det är fint vårväder här idag trots att det är juli och det bästa vore att ta på sig badkläder o springa ner emot vattnet, men jag har haft en ihållande lång tanke kring mina lår de senaste dagarna och det är inte deras vecka direkt.
lunes, 9 de julio de 2007
Dont you want med baby
Det blåser extremt ute på landet. Här mitt ute i ingenstans har man varken täckning på mobilen eller någon signal på den fasta telefonen. Allt kan störa det lantliga känslan.
Dagens uppdrag är att hitta en slamsugare, som skall göra rent i brunnen. Här ute håller alla med egen brunn och nu när det regnar siger vattnet o för att slippa en bajsig gräsmatta skall det idag tydligen slamsugas.
domingo, 8 de julio de 2007
1234-partymyra
Lyckades springa på klubbpremiären igår, men det var ingen höjdare. Kändes lamt och tråkigt och jag kom aldrig riktigt igång. Sen ringde min förrförra pojkvän mig mitt i natten och ville ha promenad -sällskap över telefonen när han slutat sitt jag-jobbar-på-fin-restaurant-hela-kvällen-jobb.
sábado, 7 de julio de 2007
Opepparnas opepp.
Inga klubbpremiärer i världen kommer få mig på andra tankar.
Time for a shower o sen får jag väl se. Jag vill ju så himla gärna egentligen, men allt vrekar hemskt tråkigt.
Varför min pojkvän är min pojkvän.
2. Han drömmer mardrömmar om att jag dör. Och måste hålla om mig stenhårt och pussa mig 1000 gånger när han vaknat och förstått att det inte är så.
Hottest tip ever.
Carlos Ruiz Zafon- La Sombra del Viento. Jag har aldrig fångats så utav en bok innan, kändes nästan läskigt att skjuta allt åt sidan för en bok.
Dream On- På P3guldGalan gjorde Robyn och Ola Salo världens bästa grejj. De gjorde, tillsammans med Christian Falk Dream On. Och oavsett vad min pojkvän säger så är Robyn bland världen underverk. Och så sitter hon ju i Moderna Museets styrelse också.
Marc Jacobs Blondie Tshirt.
Homme D'aimant- Pnufa, ibland är det så bra att jag aldrig vill lyssna på någonting annat.
PLUXUS
När EMAtelstar, Motor och Luger gjorde ett pressutskick i våras skickade de med ett spår utav PLUXUS, 3 killar som beskriver sin musik som Elektronika/Experimental/Techno. Det är ganska fint och välstämt.
Thats the way aha aha I like it.
- En tjej-bästis att fnissa med, sminka sig tillsammans med och poängsätta boys. Den funktionen fyller inte Philip.
- Gjort The Rice Twins For Penny And Alexis.
- Ett never-ending-toalettpapper.