I ditt hus råder inga lagar.

Jag har försökt att hålla mig till lättsamma utsvävningar och kärleksförklaringar, min målmedvetna och seriösa sida har tagit en paus. Men idag kan jag inte hålla mig.

Fosterbarnen som misshandlats och utnyttjas är en av Sveriges största samtida katastrofer och den 18sidiga utredningen är ett av de värsta avslöjanden som gjorts på senare tid.

Och samtidigt som detta händer, talar myndigheterna ut. Och säger att det blivit bättre sen barnagan förbjöds. Som en gammal tant får det mig att sätta min Loka i halsen.

Barnagan ute på gatan, den öppna inför gästerna och den man öppet pratade om, den är försvunnen i många fall. Men i ditt hus råder inga lagar. Där inne, hemmets lugna vrå vet polisen och myndigheterna inte om i fall du slår dina barn eller andras barn halvt fördärvade.

Jag tror inte att lagen förändrar halvt så mycket som vår ändrade attityd till barnuppfostran. Lagen hjälper barnagan in i mörkret.

Jag har svårt att förstå det överraskande momentet i denhär utredningen. Att det är något hemskt, men att alla skulle slutat slå sina barn, det är lika befängt som att tro att alla äktenskap som under året ingåtts mellan omyndiga varit en sista utväg, och inte en chans att gifta bort flickor. Eller att du som kvinna är säker i ditt hem.

favvo i repris.

- Nakna som vuxna?
- Schhhhhh...
- Måste vi vara nakna som de vuxna?
- Nej jag orkar inte ta av mig.
- Ja, det räcker om vi låtsats som om att vi ligger med varann, som vuxna. Fast med kläder.

Jag har ett gäng tjejer i 7års åldern som leker mamma pappa barn och som kommit in i reproduktions-stadiet. De har fattat grejjen.

Typ som när någon av mina kusiner sa
"Ta av er kläderna och lägg er nakna så att jag kan få ett syskon".

När min mormor ringde nu i morse och skulle gratta min mamma undrade jag hur det kändes att ha en dotter som fyllde 53 när man själv är 80+ . Tiden går var det enda svaret jag fick. Och tjejrna bredvid mig är ett lysande exempel på det.

Jag var 7 år när Rebecca, som är 7 dagar äldre än mig, berättade vad KNULLA betydde. Och vad det innebar. Det var hennes äldre syster som berättat det för henne och Rebecca vidarebefodrade det till mig. Jag berättade det för min dåvarande, bästa kompis Johan.

Johan i sin tur berättade för mig vad det innebar att SLICKA någon. Fy, som en hund tillade jag, men han var nog ganska intresserad egentligen. Trots att han hade pottfrilla och mest kläder från Scott n Blue. Vi höll båda på att dö av pinsamhet. Slicka någon. Precis som en hund. My God.

Men det värsta hände när vi kom till bokstavsgenomgången i skolan. Fröken Agneta stod längst fram i klassrummet och frågade ut 7åringarna med korpgluggarna om de hade några nya ord på K. Det hade Johan.
- KNULLA! och tillägger triumferande, och det har du lärt mig, sa han, o kollade på mig, min bänkgranne och bästis för tillfället.

I den sekunden dog jag.

Jag myser när tjejerna bredvid mig hyschar varandra och småfnittrar när de tänker på sex. Det var längesen det var så spännande och nytänkande. Nu kämpar väl hälften av mina vänner för att inte fastna i vi-har-sex-när-ljuset-släckts-och-grannarna-har-på-tvn.

Svurna tider.

Slutade upp i en soffa med killar som pratade dalmål och kröp in under en filt för att skratta åt TOTOS promo-DVD som antagligen var det värsta som någonsin producerats. Kändes typ som om att det var min gamla grekiske, illaluktande vikarie som försökte klämma fram en otroligt ocharmig AFRICA samtidigt som han satt på toa.

Viktor Byhr

Minns att någon i min kompis klass kände honom långt långt borta, och tt jag tyckte att han var snygg. Sen försvann han in bland resten av det ordlösa gänget.

Snara till salu

Åh Linda Skugge har börjat blogga igen. Hos Amelia. Känns inte alls bra, Amelia känns som en sån kärring-tidning. En sån som min mamma aldrig skulle läsa, utan som mer passar Hininge-tanter med lite färgat hår och litelitelite hes stämma. Snälla Linda Skugge, varför?

Hihihihihi #2

-

Schulmans

hihihihihi

Förhållande över internet.

Det känns ganska omodernt faktiskt. Eller det är omodernt. Jag har ett riktigt förhållande, hör och häpna, vi bor ihop. I en fin lägenhet och idag fick jag lön, så jag skall betala hyran idag också. Som alla andra gör. Jag försöker vara som alla andra.

Åter till internet. Min pojkvän hade ett tag en japansk tjej som ville ha en förhållande med honom, över internet, alla hennes kompisar hade tydligen det, och hon godtog inte ursäkten att min pojkvän hade flickvän, jag.

Åh nu gjorde jag fel igen. Jag skulle undersöka min tankar kring internet-förhållanden, och kom självklart in på en sida som hette någonting med lek o smek. Känns väldigt bra nu när jag är ny på jobbet.

Hur som så vart jag upp över öronen förälskad i en kille som heter Jakob när jag var 16, jag träffade honom i förrgår och dog nästan. Hans nya tjej o jag är otroligt olika. Och jag jämför mig med henne. Var det en sån tjej han ville ha, eller vill han ha någon som mig? Eller är vi lika någonstans ändå kanske. Jakob o jag träffades över internet och trots att vi aldrig sågs, och jag bara hade fått de bilder han valt ut att ge mig, blev jag helt såld. Ibland är jag fortfarande såld på Jakob, men det beror nog på att jag aldrig upplevde honom i verkligheten.

Summan av kardemumman?
1. Jag skriver inte alls lika roligt som Evelina.
2. Om min pojkvän vill ha ett förhållande med en japan i Japan, då är jag inte med längre.

Facebook

Alla på mitt jobb håller på med Facebook, jag förstår ingenting, och det är kanske därför jag inte riktigt kommit in än, det eller att jag bara jobbat i någon vecka.

Jag har suttit hela dagen o kolla på Styleins bilder från nya kollektionen, och jag skulle nästan vilja ha allt. Kläder över huvudettaget känns just nu väldigt behövligt, trots att jag faktiskt fyller upp båda garderoberna vi har hemma, i vår fina, ljusa, öppna lägenhet.

Nu är de fredag o det betyder att alla bara väntar på att godiset skall dukas fram. Vi får godis varje fredag, vilket inte är bra för samvetet, men jag cyklar numera till jobbat varje dag, som en av alla de andra i täckjacka. Jag har ingen täckjacka dock, men alla andra som swischar förbi mig har såna vind-jackor i snygga färger. Jag har också en sån, en dyr sån, men det använder jag inte. Jag passar liksom inte i cykelhjäl-fräsig-jacka-ochstötdämpad-cykel-outfiten. Inte alls ming grejj.
Tuggummi är min grejj.

Igår var min syster hos mig. Jag bjöd henne på vin. Nu mår jag dåligt över det. Men hon fyller 18 i November. Det kan inte ge någon större skada på hennes lilla, fina hjärna. Ett glas. Men jag mår fortfarande dåligt över det.
Jag känner mig väldigt uppdated och ganska hipp just nu. Jag lyssnar på Bloc Party är inte de lite arty-farty just nu, eller har jag fattat helt fel, igen.

1-0 till killen i hissen.

Hjälp! Jag håller på o förvandlas till en gubbe med skinnväst.

Det är verkligen bilden jag har utav de som lyssnar på Bruce Springsteen, eller Bossen som han tydligen kallas.

Jag lyssnar på honom nu och slås utav att Dancing in the Dark är helt amazing.

Just nu lever vi med flyttkartongerna och stöket som följer. Min syster målade igår om mitt gamla flickrum, och när mitt, fina fina rum stod där, i all sin prakt helt tomt ville jag bara hem igen. Krypa upp i pappas knä och aldrig bli vuxen. Nu är det tisdag förmiddag och jag sitter på jobbet.

Idag pratade jag men en kille på mitt jobb när vi stod i hissen. Det var innan jag kom på att det var Vitlök i min mat som jag o pappa åt till lunch. Ingen bra idé o försöka impa på chefens son o sen lukta vitlök.

0-1 till killen i hissen.

Morgon-filosofi.

Idag när jag cyklade till jobbet började jag tänka på detdä med styren.
Bockhornsstyren var ju hett som sjutton innan, sen närjag gick i 6an fick jag nåt annat styre på min cykel, typ ett gethornsstyre eller nåt.

Så när jag cyklade genom Heden-allén kom jag på hur roligt det hade varit med ett rådjurs- eller älghornsstyre.

Ett ganska stort styre.

Om min mamma skulle börja blogga

Eftersom jag följer familjen Schulman med avmätt intresse upptäckte jag igår att urmodern i familjen börjat blogga hon med.

Hur skulle det bli om min mamma skulle blogga?
Antagligen såhär:
Hej kära läsare!
Min dag har varit trevlig, jag har fått gjort riktigt mycket.
Jag började dagen med att gå en kort prommenad med hundarna, sen spelade jag lite tennis och å sen ett mellanmål. När jag kom hem igen vattnade jag lite blommor. Sen satte jag på datorn och kollade till mina aktier. Sen gick jag ut med hundarna igen och direkt efter det kom min yngsta dotter hem. Det var mysigt. Vi drack te. Sen skrev jag lite mail och sen kom min man hem. Jag älskar honom. Det var en fin dag.

Min mamma har varit hemma med mig o min syster sen dagen jag föddes. Och hon gillar det. Hon trivs. Jag beundrar henne för det. Jag hade nog aldrig orkat.

Att överskatta sig själv.

Det finns en brud från min gamla skola som på alla bilder hon tar skriver in sitt aka i nedre högra hörnet, för att ingen skall sno hennes bilder utan att det syns. Hon fotar mest sina vänner.

Min pappa och jag.

Lyssnar på Dolly och känner att jag blir lite känslosam, pappa var ledsen över flytten igår, jag tror att han tycker det är jobbigt att jag inte är lika beroende av honom längre. Jag berättar inte för honom om mina mardrömmar om att han försvinner från mig. Min största skräck är att min pappa inte längre skulle finnas. Det finns inget jag fruktar mer. Då hade jag varit helt ensam.

Skillnaden nu är att jag verkligen försöker. Försöker leva, och vara vuxen. Innan kunde jag knappt sova borta utan att känna saknaden. Nu biter jag ihop och överlever.

Jag längtar tills nyårsafton då vi kan ligga på varsinn soffa och lyssna på O Sole Mio. Det har vi gjort nästan varje nyårsafton. När festen är slut och alla andra har gått hem. Då har vi legat där, på varsinn soffa och bara lyssnat på Pavarotti.

Min pappa och Jag.

Klubbliv

Förra veckan hörde jag
"Att Kornél skall ha P3dans är like sjukt som att Ghazal är klubbredaktör på Rodeo"

Och denhär veckan hörde jag att Tadeo fick spela på ett bord i knähöjd när han var och hälsade på i Göteborg.

Graviditets-problem

Det är ganska många på mitt jobb som har en bulle i ugnen, jag är lite orolig att det kommer smitta.

Loo problems.

Höll på o glömma att låsa, infact hade jag satt mig på toa när jag förstod att så var fallet. Hade blivit jobbigt att redan bli tjejen-som-inte-låser-toadörren, det var jag i lågstadiet, för jag vågade aldrig låsa i stora byggnaden. Sen en dag kom en 5a och öppnade dörren när jag satt o kissade. Jag mår fortfarande dåligt över det.

Annars mår jag bra idag. Jag skall till IKEA i kväll.

Jag älskar dig.

Hej du där, långt borta.
Jag har kommit på mig själv att be om ursäkt för allt. Inklusive min existens. Och det är inte alltid det varit berättigat, men denhär gången är det så.

Alltid, hela mitt korta liv som någons flickvän har jag sett mig själv som den mest perfekta flickvännen, genom alla tider.

Det är först nu som jag förstått att jag inte är det.

Allt beror på hur man framställer sig själv, och hur man för sig. Det har jag läst i en handbok för överklassen. Jag har i den boken lärt mig att om jag tror på mig själv som en glad människa, blir jag det. Jag har också lärt mig att om jag uppskattar mig själv, verkar jag, och blir jag, uppskattad. Nu när jag känner att det inte stämmer, skäms jag. Jag skäms så mycket att jag helst gått och lagt mig någonstans där ingen kunde se mig och sen försiktigt, bit, för bit, försvinna allt mer från verkligheten. För att tillsist vara ett minne i någons kropp. I en kropp där jag förhoppningsvis har lämnat ett litet, litet, avtryck.

Nu skall jag snart gå på planet som skall ta mig hem, och ännu längre bort från dig. Men jag undrar om det inte redan är en stor glipa emellan oss, och ju mer jag tänker på det, desto klarare blir det. Det stämmer, och det beror på mig.

Men så länge vi behåller den vackra, perfekta, framgångsrika, fasaden kommer allt vara bra. Vi kommer kunna leva ett anständigt liv, och se fina och enade ut från utsidan.

Alltid kan jag skylla på att jag haft en jobbig vecka, att allt känns hopplöst och att jag haft en jobbig barndom, som jag aldrig kommer kunna ta igen. Det går inte en dag utan att jag är avundsjuk på att du när du var 11 kunnat leka med vänner, samtidigt som jag ville ta mitt eget liv för att göra världen till en bättre plats. Men det är fortfarande inte anledning nog att inte uppskatta dig, det finaste jag har. Det finns ingen ursäkt alls till att inte göra eller visa det.

Nu känner jag att jag vant mig vid tyskan, och att kunna prata utan att någon annan förstår. Och när jag tänker vidare kanske jag kan vänja mig vid att bo i ett land där ingen annan vet vad jag säger, och där jag heller inte ha med mig något i bagaget. Jag trivdes med dina vänner och jag trivdes med mig. Att ha ett gemensamt språk kanske inte är värt så mycket ändå. Så länge du förstår vad jag menar spelar nog allt annat inte så stor roll. Och så länge du trivs.

Jag känner hur allt förvrängs i min hjärna, hur jag snart kommer förlora konceptet. Det jag från början ville säga, att jag ensam bar skulden till hur slutresultatet blir, det är som bortblåst.

Den enda klara tanke jag bär med mig är att jag älskar dig.

Nu måste jag sluta, för flygvärdinnan ropar.

Berlin3

Nu skall vi alldeles strax dra till klubben. Jag vaknade nyss och dricker kaffe för att hålla mig uppe. Det blir bra det här. Jag kommer klara mig. Men jag kommer inte glömma.

Att låta någon falla i glömska

Jag är orolig att jag kommer glömma dig. Jag somnade förut på min madrass här i någon okänd killes rum, och kunde inte väcka mig själv ur drömmen. Och det värsta var att det enda som hända, det var att jag om, och om igen fick se hur jag glömde det som hänt.

Jag vill inte gå runt och vara ledsen och nere resten av mitt liv, och det hade inte heller Jesper velat att jag skulle vara. Han hade inte velat att någon skulle vara ledsen, en enda sekund. Han hade velat ha en omtanke, men att vi alla sen skulle leva vidare.

Men jag vill inte glömma, och jag vill inte att det någon gång skall bli någoting som jag tycker är okej. Att någon i bland oss bara dog.

Berlin, Berlin, Berlin

Vaknade av att en korean sneddade genom mitt rum för att kunna ta sig ut. Kl 12 vaknade jag helt och vi gick ut för at köpa frukost.

Nu är jag alltså i staden dit min pojkvän vill att vi flyttar om ett år. I ett land där jag inte kan läsa skyltarna och där jag inte förstår vad de säger. Men saken är den att jag börjar gilla det.

In Berlin

Så framme och installerad. Tog själv bussen till Alexanderplz. kändes otroligt världsvant, trots att jag inte fattade ett ord av vad busschaffisen sa.

Nu sitter jag alltså här i en 6a mitt i supercentrala Berlin de andra dricker, men jag skall snart sova. Jag får en samma känsla som när jag som liten somnade under bordet när mamma o pappa hade gäster. Röster som pratade och musik som brusade någonstans långt bort.

Jag är liten igen.


Och jag är så barnslig att det äventyrar mitt förhållande.

Godmorogon världen

Jag vaknade 3 i natt av att jag hade ont i magen, jag kunde först inte somna om och natten började kännas oändlig. Jag drömde om min förra pojkvän och att han blivit tillsammans med en tjej som jag aldrig gillat. Sen drömde jag att jag berättade för henne om att hennes pojkvän varit otrogen med en annan tjej. Då vaknade jag till igen. Klockan 7 vaknade jag igen och mådde, som de senaste dagarna, illa.

Nu lyssnar jag på Ted Gärdestad. Han var min räddning när jag gick i 6an och kände mig hjälplöst ensam.

Nu är det bara några timmar kvar till Berlin, och när jag kommer hem, då är det flyylådor som skall packas och sen flyttar vi.

Berlin

Jag har packat en minimal packning och imorgon åker jag.

Pappa o mamma kom in till Göteborg idag för att jag skulle slippa vara ensam, de skulle hämta mig i lägenheten som jag precis visat för en tjej. På väg hem kör en lastbil över på vår sida vägen och vi får köra av vägen för att klara oss. Jag åker inte bil någon mer gång.

Fick fruktansvärd ångest över bilresan, jag vill inte åka bil mer. Livet flashade förbi i en nanosekund, och det sista jag såg var Jesper. Jag börjar bli galen på riktigt nu.

Skall gå upp till sängen nu. Och blunda.

Under jobbiga omständigheter

Sitter på jobbet, jag håller å o vänja mig vid att ha en timmes lunch mitt på dagen. Mina slavjobb innan har ju aldrig gett mig lunch… Idag åt Mattias o jag strömming, på teatern.

Nu har jag jobbat med en present och pillat lite med den. Måste rusa på ett ärende.

Det var fint på minnesstunden igår. Imorgon åker jag till Berlin. Och pausar.

Ted var så smart igår. Jag envisades med att säga att vi skulle se upp, lyfta hakan och parta som aldrig förr, för att Jesper hade velat det. Ted sa att det hade han, men att det inte finns någonting som kan göra en pepp just nu. Just i det ögonblicket förstod jag. Att det liksom inte fungerar att försöka peppa när man egentligen inte vill.

Det kändes så dumt att träffa vänner som jag inte träffat på länge på en minnesstund för en gemensam, väldigt avhållen vän. Jag hade velat träffa dem och kunnat skratta, le och stråla som solen. Igår gick inte det. Istället var det krampaktiga kramar och försök att svälja gråten. Det enda som kändes bra var att veta att ingen är ensam med sin sorg.

Det är läskigt när det är såhär varmt, porerna andas o kryper liksom ut. Känns obehagligt och smutsigt.

Weeds

Det var så skönt idag att så många kom till Nef. Det kändes som om att jag hade slut på tårar, men de kom trillande när Göran pratade om Jespers föräldrar. Sen kom de tillbaka när jag gick från lägenheten och bar nästan alla mina tillhörigheter.

Jag kan fortfarande inte förstå det, och jag vet att jag inte är ensam.

Nu ser jag på Weeds och försöker klara av att inte ha något annat mänskligt sällskap.


Celia Hodes: People behave better when they know that they are being watched.

Det är därför folk knullar inför kamerorna på BigBrother.

-

Vet inte alls om det är så poppis att skriva på jobbet, men jag har slut på uppgifter och vill se viktig ut.

Här har vi en never-ending kyl som fylls på hela tiden och frukost på morgonen. Känns som att vakna på ett hotell. Men det blir det nog ändring på när allt kommer igång igen.

Jag sover fortfarande dåligt. I natt virade jag in mig i täcket och vaknade vid tre-tiden för att i panik hinna uppfatta att jag svettats ut all vätska i kroppen för att en, igen falla ner i sömn. Hur mycket jag än sover känns det som jag vaknar efter en power-nap utan funktion.

Men jag har ett fint jobb. Med en fin dator och brusande AC. För första gången någonsin har jag en timmes lunch. Vad har jag gjort för att förtjäna dethär?

Att stänga av hjärnan och aktivera kroppen.

Snart dags att fälla upp bäddsoffan och göra hela den omständiga proceduren med att bädda iordning och fixa till.

Jag kommer på mig själv med att sysselsätta mig konstant. Jag gick till jobbet, åkte hem på lunchen, åkte tillbaka, klippte o klistrade, åkte hem igen. Började panikstäda. Skurade köksskåpen, rensade ur gamla kartonger, packade alla kaffe-burkar i en kasse. Kastade glas och gamla saker. Poppade popcorn.

Det handlar om att stänga av hjärnan och aktivera kroppen. Försöka få igång någon slang hunger och vätskeomlopp.

Mitt nya jobb är fint och flashigt.

Dags att gå upp.

Jag skall gå till jobbet nu. Mitt nya, fina, jobb. Och jag skall träffa mina nya, lyckligt ovetade arbetskamrater.

Jag har sovit mer i natt, men drömmarna har varit de samma.

Och jag förnekar det fortfarande.

Allas Jesper Andersson

Vi var på Locatelli den kvällen jag tog fotot.

Hur mycket jag än försöker förstå fins det bara en tanke som hittar vägen in i mitt huvud. Tanken om att han snart kommer hem. Att han bara är borta en kort stund för att komma hem igen. Efter semestern.
Vi pratade om Jesper på kontoret idag. Det finns ingen som inte har gillat honom. Och det känns skönt att veta att det var så. Jag hoppas att han också visste det.
Jag var otroligt privilegad som fick chansen att lära känna Jesper. Och ibland går tiden alldeles för snabbt. Precis som den gör när man har roligt.

...

Känns konstigt att googla en död kompis.

Att läsa om någonting som ännu inte sjunkt in känns som att se in i framtiden, men ändå veta att ingenting går att förändra.

The day you died.

Huvudet snurrar, och går på högvarv. Jag har inte kunnat sova mer än någon kvart i sträck. Så fort jag sluter ögonen finns han där framför mig igen. Helt levande. Nästa gång jag faller in i sömnen igen ser jag fallet. Jag ser skräcken i hans ögon och jag hör skriket. Jag hör hur golvet under honom knakar och sen hur han faller ner i evigheten.

Det konstigaste är nog att inte ha fått säga hejdå. Och jag förebrår mig själv över att jag inte tog tillvara på sista gången vi sågs. Nu får jag minnas glädjen jag tyckte lös i hans ögon. Och jag får minnas den sista kramen som något varmt och stort.

Jag hade velat berätta hur mycket jag tyckte om honom. Om och om igen. Flera gånger på raken. Det enda bevis jag har på det nu är blogginlägget jag skrev till honom i mars.

" 19:41 - 19:41 harder, better, whatever...

Idag träffade jag en person som jag verkligen gillar (vi hälsade bara snabbt, men ändå, låt oss säga att vi träffades) och det slog mig nu att jag verkligen skulle vilja lära känna denhär personen. Fika, småprata och bli, inte läskigt tajta, men kompisar liksom. Någon som jag kunde ibland luta mig emot och som jag kunde stötta någon gång då och då också.

Men nu slår det mig, kan var verkligen bara fråga. Skall vi bli vänner?"

Morgonens underhållning.

Min nya synth o jag.

Jag sätter då inga trender. Känner att jag verkligen inte kan hjälpa det. Jag gillar dedär bröderna Schulman. Så att det är pinsamt. Jag läser allt. Bland annat Calle Schulmans alla 220 Juli-inlägg. Ibland är det synd att han bara är 169cm.

Och, det spökar här på landet, helt säkert. Mitt gamla bord vibrerade i den höga grad idag att jag själv började darra när jag satte händerna på det. Tänkte ringa de från TV4+ o fråga om de inte vill göra ett reportage. Men sen kom jag på att det bara var den extra elektriciteten som utsöndrades från min synt.

Synten som min mamma "fixade" till mig idag. En sån synt som alla andra fick när de var 10. Jag hade väntat mig en att koppla in i datorn, göra riktig musik med. Men nej. En svart synt med knappar i rosa, grönt och gult. Hade lätt kunnat komma in på nåt sånt nu-rave-ställe med den under armen.

Du är så fin min kära lilla mamma.

Det finns en prosituerad dam med nästan samma namn som min mamma.

Min mamma tror att Internet är världens mest osäkra plats.

Den prostituerade kvinnan har en blogg.

Min mamma tror att alla tror att det är hennes blogg om sexuell njutning etc.

Mamma: Alla kommer tro att det är jag.
Jag: Men varför skall de tro det.
Mamma: Din pappa jobbar mycket utomlands, vem vet vad jag gör när han är borta.

Tack mamma, tack.

Korståget fortsätter.

I en krönika om bögar och deras goda, eller inte sågoda, stil är det självklart bilden på Carl själv som är störst. Carls själv har ju väldigt bra stil tycker jag. Speciellt regninga kvällar då man kan finna honom, jättebäbisen, i helvitt på uppåts uteservering. Underbart.

Presenter o syntar.

Som hej-du-där-långt-borta-present fick jag precis en helt underbar remix utav min pojkvän. Något att lyssna på hela, sömnlösa, ensamma natten.

Imorgon skall jag gå in till den halvalkoholiserade grannen som älskade mig när jag var liten o fråga om jag inte kan få hennes synt, eller hennes dragspel. Det vore roligt att pilla med något.

Men för första gången på länge har jag inte drabbats utav tristessen här ute. Jag har fixat i trädgården, spelat kort, varit på loppis(inga fina vintagefynd här inte...) kört bil och hittat ett köksbord som duger.

Imorgon åker jag till Marstrand. Skall inte glömma att packa ner Richie.

Nya tider, ny lägenhet.

Wohoowo! (Student utrops-feeling) Yes, nu vart allt kittat. Den 15 augusti blir en super 2a på Heden vår. Känns helt makalöst och läskigt fashion. När en sak går bra, går allt bra! (Nytt jobb-nytt boende)

Världens snyggaste ljuskub är tyvärr hur ful som helst i släckt läge. Så det blir inga 65pund där inte.

Men kom på att jag istället kan satsa på plexiglas-bordet och sätta en snygg lampa under.

Relations- och konfliktslösning via MSN.

I den datorfixerade värld vi lever i är allting underbart.
Till exempel MSN. Konfliktslösning via MSN är helt fabulous.
Se här:
modesty säger:
okej hon var verkligen super-tråkig emot mig... haha jaja men kul då... från skolan eller??
L säger:
nej vi lärde känna varandra på jobbet,,... du va kanske inte så öppen mot henne heller...
modesty säger:
jag hälsade ju i alla fall
L säger:
jaja det får ni lösa....
modesty säger:
haha alltså jag bryr mig ju inte, ville bara veta vem det var som verkade ta upp all din tid eftersom du aldrig hör av dig...
modesty säger:
har du bytt nummer förresten? jag kommer aldrig fram...
(här fick jag ju klämma in att jag ringt henne, vilket jag inte alls gjort, för att rentvå mitt eget samvete...) bra gjort Moddan. Bra gjort

And again

Imorgon beger jag mig i Ebba von Sydows fotspår till Marsstrand. Yeah yeah yeah.

I've got a new haircut and everybody loves me.

Människorna som går till Uppåt nuförtiden går bara dit för att fantastiske, underbare, helt ambitionslöse Carl Reinholdtzon Belfrage säger att MagasinsGatan är nya Vasastan. Detta leder till att de som kommer dit ser ut att gå på ett smärre aerobicspass. Jag gillar inte CRB o det faktum att han har blivit ett fenomen här i stan får mig att svära och knyta nävarna i ursinnighet. Han är ful o äcklig och det finns ingenting som tilltalar mig överhuvudettaget. Och att han verje jävla fredag dessutom skriver om New York och hans avtryck på staden, i Göteborgs Metro är inget annat än patetiskt.

I ett snabbt och underbart infall klippte jag mig igår. Nu ser jag ut som någon som jobbar på Carlings, mörkt hår, lugg och taggiga toppar. Har jag jeanskjol får jag jobb i femmanhuset direkt.

Och om det inte vore nog med att CRB idag reatat gallfeber på mig, har jag, för första gången på länge pratat med min gamla roomie, som helt tappat greppet, är skittråkig och totalt ointressant hon med. Hon skall inte plugga på flera år och hakar sig fram på white-trash-jobb på olika grekiska restauranter där hon hatar invandrar-ägarna och tycker att hon själv borde driva stället. Åh jag har stor lust att skälla ut henne och bevisa att jag själv är 1000 gånger bättre än vad hon är. Men jag är tyst. Som vanligt. Lilla, väna jag. Dessutom tycker min helt ointressanta väns vän att jag är en snobbig liten ful fitta som inte borde se dagens ljus. Det är jag övertygad om. Dessutom röker hon och är ganska tjock. Och har fula glasögon. Jag fattar inte grejjer med shadade solglasögon utan riktiga bågar ala 99. Riktigt tråkigt.