Hanna Hellquist.

Jag vill vara Hanna Hellquist, inte för att hon skriver på DN på Stan, för den har blivit tråkig och enbart missriktad till en generation, som jag tydligen skall tillhöra (ja, Elsa o jag har pratat om detta i timmar på Långholmen) utan för att hon är just Hanna Hellquist. Jag mötte Hanna första gången när jag jobbade på Attityd på GP, då skrattade jag lite åt hennes dialekt, men det övergick ganska fort till någon slags respekt. 

Idag är den respekten enorm. Och jag lägger henne härmed till en av de få jag beundrar.