Mitt barns namn del 1

Dagens nominerade:

Johnossi.

Motivering:

Omotiverat

#360 Det är vid sådana här tillfällen andra ringer sina föräldrar

Klockan är 21:00 jag har redan sovit i två timmar. Det känns som om att jag börjar gå tillbaka till barndomen och går och lägger mig tidigt. Men det kanske är bra att öva. Min kille vill tydligen ha barn.

Igår köpte jag en bake-up-pizza på ICA som ligger i mitt hus. Då tittade hon i kassan lite sorgligt på mig. De tsyntes nog att mascaran hade kletat lite och jag har lust att hoppa upp på kassan, slita henne i håret och skrika >OKEJ FUCKER, JAG ÄR ENSAM IKVÄLL.< det gjorde jag inte. Jag betalade min pizza för 22,90 och sen gick jag upp och satte på gasugnen som bränner allt i botten.

Det är vid sådana här tillfällen andra ringer sina föräldrar. Jag sätter på Johnossi.

Idag gick jag ner till ICA och såg inte mycket fräschare ut, men jag köpte i alla fall Cola Light och då tänkte hon nog lite att jag kanske, kanske, skulle gå, eller till och med, ha fest. Hon hade fel. Jag behövde bara colan så att jag skulle orka städa knarkarkvarten. Det ser förjävligt ut.

Men ett hem vittnar tydligen om ägarens sinne. Ingen smickrande syn med andra ord.

Nu skall John, Ossi och jag har party med smärtan och städa här. I Stockholm. En fredag.

Äntligen hemma!

Äntligen har jag kommit hem, efter ungefär två timmar i bussen tillsammans med andra göteborgare dundrade jag in hos mamma och pappa. Nu skall de få lov att ta hand om mig ett litet tag tänkte jag.

Jag hade sån tur igår som vågade fråga efter skjuts från Hässleholm, och det fick jag, det innebar också att jag fick bo på hotell för att hinna upp på morgonen. Väldigt mycket mer bekvämt än det underlag jag sovit på tidigare i veckan. Så klockan 8:30 var det hotellfrukost, och jag möttes av mörka solglasögon och hängande huvuden. Anders Wedin var den enda som verkade pigg. Dalmasen.

Sista dagen på Siesta var nog bland de bästa, varmt, soligt och men ett gäng roliga artister.

Jag fick träffat José Gonzalez på förmiddagen och pratade sydamerika, reklam och hur man ställer sig till remixer. Åh, det var så himla trevligt, men jag blev så häpen av hans uppenbarelse att jag tappade det mesta, inklusive mina frågor, så vi improviserade fram ett snack om hur han sålde låten till SONY, hur bra Jori Hulkkonnen remixen faktiskt var och om det där med det sydamerikanska arvet. Det är lustigt att det är så geografiskt betingat vilken musik man gör. i Sydamerika gör alla sologitarr-och-sång-musik, i Göteborg får man en skiva med Bad Cash Quartet och en elgitarr.

Hann även träffa Those Dancing Days en snabbis och Jonas Lundqvist. Har med andra ord millions av intervjuer att skriva rent. Åh, tjejerna var så grymma!

Dessutom var gårdagen verkligen späckad med konserter, först Alf, sen José som också spelade tidigt, jag älskade det, till skillnad från Mathilda som var kluven. Sen The Ettes, Johnossi, Jonas Game, Those Dancing Days, Moneybrother och sist Adam Tensta.

Men bäst under gårdagen var nog ändå Olle som fixade mig ett pass så att jag kom backstage, det betydde billig öl, och gratis mat. Usch vad vi åt. Långt över ett tog vi sista rundan i taco-buffen. Jag känner mig fortfarande som ett svullo och skall detoxa forever nu.

Ser nu att jag måste göra rent min dator. Festivaler är skitiga!

Och jag som trodde att du dött

Styrbord Babord återuppstår.

Och Johnossi intervjun är äntligen klar.

Jag väntar på skatteåterbäringen. Robin Hood, det är Robin Hood jag vill ha.