Någon på MTV har glömt att stänga av REPEAT.

Sure, MTV har ju förlorat sin status och allt blablabla, sen han Shire kom in kan man ju fnissa lite fint i alla fall. Och ja, jag minns när man kunde se nyheter på MTV som handlade om riktiga saker, typ Kurt Cobains självmord, och inte Brittans trasiga nylonstrumpisar.

Men jag tycker fortfarande om att ha på MTV i bakgrunden, av någon anledning. Ibland spelar de ju en låt som har en fin slinga som jag bara måste ha. Då kan jag skriva upp namnet på låten och hitta den.

Men just idag- jag har suttit med MTV som enda sällskap sen kl 13:30 ungefär, och nu har de spelat nästan alla låtar två gånger. Känns lite trist och inte så nytänkande.

Och det värsta är att det känns som att P3 gått samma öde till mötes.

Coming Down Cold

Upp till Kamp får mig att längta tillbaka till någonting jag inte riktigt kan ta på. Jag trevar liksom efter någonting jag inte vet vad det är.

Men jag gillar känslan innerst inne och Coming Down Cold ger mig den sinnesstämningen tillbaka.

Top Six At 14:39

Top Six At 14.39; innehåll.
1. Indien; 8
2. Jesper; 6
3. Viktor Byhr; 3
4. Blondinbella; 3
5. Göteborg; 3
6. Bajs; 2

Idag kom jag på mig själv med att gilla Carl Reinholdtzon Belfrage

Killen med lägsta ambitionsnivå i stan gjorde mig liksom glad idag.

Det kändes inte så bra.

Att ändra åsikt.

"Jag skall aldrig ha jeans som inte är utsvängda"
"Jag kommer aldrig använda högklackat"
"Jag kommer aldrig ha en skinnjacka"
"Jag älskar dig"
"Jag tänker aldrig skaffa Facebook"

Californication

Becca i Californication är ju Grace i Nanny.

Hon jag bor med petar näsan.

Att bo med någon som bloggar.
Jag vet inte hur det känns. Men jag börjar oroa mig för det.

"Nu har hon fortfarande inte städat, det är femte dagen nu."
eller
"Idag glömde hon att stänga dören till toaletten"

"Tjejen jag bor med sjunger i duschen och tror att jag inte ser när hon petar näsan"

Eller för att han skall ha en förkärlek till furu. Eller spetsgardiner. Eller messmör och kaviar.

Favorit i Repris- det handlar om dig.

2007-05-20

19:06 - 19:06 När blev det så hippt att vara så jävla olycklig? Ena sekunden hatar jag alla kvasideppare. De som verkar tycka synd om sig själva, har ont överallt och kvider över sina liv. Är så sjukt trött på dessa människor. Fatta dealen. Skaffa ett jobb och gör något åt saken. Andra sekunden gråter jag tyst. Bestämde mig för typ en vecka sedan att bli en sån som aldrig hör av sig. Känns sjukt tufft, och jag kommer säkert bli mycket mer eftertraktad nu när jag inte hör av mig till någon. ALLA skall få höra av sig till mig. Alltså om du inte kan ändra på andra. Ändra på dig själv! Blir så sjukt trött på alla som är så ingnidna i skit. De som hasplar ur sig saker om andra, innan de ens hunnit tänka sig för. Om jag hade vågat hade jag ikväll ringt de i min telefonbok jag aldrig mer tänkt prata med. Och helt enkelt säga att jag inte tänker prata med dem mer. Men jag vågar inte. Alla glider någon gång ifrån varandra. Så är det nog. Och vissa hittar tillbaka, andra inte. Jag tänker inte hitta tillbaka. Jag tänker förbruka människor som om de vore engångsartiklar och sen kasta dem, lätt, enkelt och utan vidare känslor i närmaste återvinning. Snabbt och lätt. Har hunnit med en anställningsintervju, en kort resa, boka upp min sommar, fatta fel på alla veckans dagar, bokat en intervju, och låtit bli att gå ut i två veckor. (WRONG. Jag sällskapade med Mattias i torsdags.) Den här stan ger mig ingenting längre, och jag har nog inte så mycket att ge tillbaka heller. 0 Kommentarer - 0 beröm - Lägg till kommentar - Redigera - Ta bort

Martin Elisson

Jag fick en singel med Bad Cash Quartet utav Jocke Wallgren på Musikjournalen.

Jag var helt betagen och förälskad. När jag fick reda på att de också kom ifrån Örgryte, kändes det som om att jag fylldes med lite hopp. Det fanns en chans att komma ifrån det snobbiga, up-nosed- tillhållet och bli något bättre.

I torsdag träffade jag första gången Martin på riktigt. Jag skulle göra en intervju för Djungeltrumman om hans nya band Hästpojken.

Han var lite sen, och väl inne i värmen tände han en cigarett och öppnade en Norrlands.

Där satt jag med någon som på något konstigt sätt fått mig att hålla ut.

Ett foto från svurna tider

How shall I put it?
You've hurt me again.

Jag är inte den som skall prata egentligen, jag vet att jag gjort det värsta som någon kunnat göra dig, jag har skrivit om det innan, om valet jag gjorde, och valet jag grubblar över.

Vi sa alltid, att om jag någonsin gjorde någonting mot dig, skulle vi vara even. Eftersom du innan sårat mig. Jag lovade dig, dyrt och heligt, att det adrig skulle bli så, ändå sitter jag här, år 2008 och vet att jag gjort dig mer illa, än vad någon antagligen gjort innan.

Jag har skivit så rop på hjälp, men de har aldrig nått dig.

Men att se dig, ge bort någonting som en gång var vi. Det svider. Och det kliar. En klåda som liksom biter sig fast och inte försvinner.

Jag vet att jag sårade dig.

Mamma Kines, Pappa Japan- jag vill vara ett Asienbarn.

Flytt-i-flytt-kommer-aldrig-tillbaks

Traktor VS Torsk på Tallin

Malin Gabriella Nordin #2

Malin Gabriella Nordin

När alla växer upp och blir duktiga.