Mer snack och mindre hockey

Igår träffade jag Pontus, jag blir nästan alltid glad av Pontus, förut irriterade han mig bara, som ett myggbett ungefär. Nu tycker jag nog om honom lite, eller tycka om låter som om att jag känner killen. Det gör jag inte. Hade jag gjort det hade jag nog kallat honom för Pontan eller något annat smeknamn. Hur som. Pontus och jag är i samma business. Han är copy- jag vill bli copy. Så vi brukar prata lite om det. Pontus jobbar på Daddy. Men han vill helst bli författare. Igår sa han att han i framtiden ser sig som en som har skrivit en bok. Och några artiklar.

Jag tror på det. Stenhårt. Den lär handla om hur han äter häst. 

Jag fick två mp3spelare!

För att slippa ha en mixer, eller två vinylspelare!

Åh, det är underbart denhär med julklappar. Och med alla som vill vara DJs. Eller hästar. Det är ju typ vilket som.

När jag kom hem från Nef, var jag, trots regnet, och trots ensamheten. Osaligt lycklig. Jag var faktiskt det. Jag kände hur det spratt i kroppen och hur endorfinerna spridde sig ut i varje por.

När jag stängde dörren var jag bara blöt.

Så nu sitter jag här, minns förra årets juldag. Hur mitt huvud värkte, och hur du, och jag, matchade våra kläder. Jag minns att jag lutade mig emot dig. Och kände, att livet är nog inte så dåligt ändå.

Idag skickade jag dig första sms:et på ett år. Livet är nog lite dåligt ändå.