Sweet wonderful you,
You make me happy with the things you do,
Oh, can it be so,
This feeling follows me wherever I go.
I never did believe in miracles,
But I've a feeling it's time to try.
I never did believe in the ways of magic,
But I'm beginning to wonder why.
Don't, don't break the spell,
It would be different and you know it will,
You, you make loving fun,
And I don't have to tell you you're the only one.
You make loving fun
You make loving fun
martes, 11 de diciembre de 2007
lunes, 10 de diciembre de 2007
Vote For A Change
Jag kanske borde se förändringen i vitögat och gå med på det.
Nu sitter jag här. Ensam framför datorn. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt.
Nu sitter jag här. Ensam framför datorn. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt.
domingo, 9 de diciembre de 2007
Sankt Göran utan draken på Puzzle.
Jag dansade trots att jag var förstenad av fascination.
Och Viktor Byhr dansade nog han också. Om jag inte inbillade mig. Det gjorde jag nog. Nu ser jag honom överallt.
Blogg-paranoia.
Och Viktor Byhr dansade nog han också. Om jag inte inbillade mig. Det gjorde jag nog. Nu ser jag honom överallt.
Blogg-paranoia.
Sunday Bloody Sunday
När jag är tankspridd lyssnar jag på U2.
”And you give yourself away”
Det finns några personer som jag skulle släppa allt för. Som jag skulle springa en mil för att träffa. Som jag skulle ge vad som helst. Och som jag aldrig skulle kunna neka någonting.
U2 kan sammanfatta mina känslor för dem. Bono hjälper mig att sortera i huvudet och lyssna lite, lite till hjärtat.
Only to be with you
Tillskillnad från Bono har jag nog hittat vad jag letat efter, men det blir aldrig bättre än såhär. Det blir aldrig mer än såhär.
Doris var så vacker igår, jag vet egentligen inte hur det kom sig att vi pratade så förtroligt, men gemensam sorg ger nya vänner.
Jag grät igår. Och jag hoppades att ingen skulle märka någonting. Men det gjorde han.
Jag kan inte skådespela längre. Jag tror att det lyser om mig att jag är ledsen. Och att rösten blir alldeles grumlig när klumpen växer.
Jesper borde vara här nu.
Jesper borde ha sett Göran idag.
Och Jesper borde varit med på Nef. efteråt.
Då hade jag aldrig gråtit.
Jag har träffat en person som jag skulle ge allt. Som jag aldrig skulle neka någonting.
Någon som jag vet finns här hela tiden, men inte synlig för ögat. Men personen finns här när det behövs.
Och jag finns här.
När du vill.
Om du vill.
”And you give yourself away”
Det finns några personer som jag skulle släppa allt för. Som jag skulle springa en mil för att träffa. Som jag skulle ge vad som helst. Och som jag aldrig skulle kunna neka någonting.
U2 kan sammanfatta mina känslor för dem. Bono hjälper mig att sortera i huvudet och lyssna lite, lite till hjärtat.
Only to be with you
Tillskillnad från Bono har jag nog hittat vad jag letat efter, men det blir aldrig bättre än såhär. Det blir aldrig mer än såhär.
Doris var så vacker igår, jag vet egentligen inte hur det kom sig att vi pratade så förtroligt, men gemensam sorg ger nya vänner.
Jag grät igår. Och jag hoppades att ingen skulle märka någonting. Men det gjorde han.
Jag kan inte skådespela längre. Jag tror att det lyser om mig att jag är ledsen. Och att rösten blir alldeles grumlig när klumpen växer.
Jesper borde vara här nu.
Jesper borde ha sett Göran idag.
Och Jesper borde varit med på Nef. efteråt.
Då hade jag aldrig gråtit.
Jag har träffat en person som jag skulle ge allt. Som jag aldrig skulle neka någonting.
Någon som jag vet finns här hela tiden, men inte synlig för ögat. Men personen finns här när det behövs.
Och jag finns här.
När du vill.
Om du vill.
viernes, 7 de diciembre de 2007
jueves, 6 de diciembre de 2007
Daniel Da Silva på Orgia.
”Jag vill göra en intervju med han killen som spelar på Orgia. För han spelar så konstig musik”
Killen är Daniel Da Silva. Och jag vill inte längre göra en intervju.
Och det är inte bara jag om Googlar mig själv. Det gör Viktor Byhr också.
Killen är Daniel Da Silva. Och jag vill inte längre göra en intervju.
Och det är inte bara jag om Googlar mig själv. Det gör Viktor Byhr också.
miércoles, 28 de noviembre de 2007
Rapport#1
Hemma igen.
Sammanfattningsvis...
så finns det sällan toalettpapper på toaletterna
men om det finns så torkar men sig med Kleenex-papper inte bara i näsan, utan även i rumpan i Indien.
det springer folk omkring dig hela tiden. En som ger dig papper att torka händerna på. En som stänger dörren, en som öppnar den, en som hämtar din tvätt, en som lämnar din tvätt. En som bär ditt baggage. En som inte bär ditt baggage.
Sen finns det de som bara tittar.
Och så finns det de som bara sitter o petar sig i näsan.
Sammanfattningsvis...
så finns det sällan toalettpapper på toaletterna
men om det finns så torkar men sig med Kleenex-papper inte bara i näsan, utan även i rumpan i Indien.
det springer folk omkring dig hela tiden. En som ger dig papper att torka händerna på. En som stänger dörren, en som öppnar den, en som hämtar din tvätt, en som lämnar din tvätt. En som bär ditt baggage. En som inte bär ditt baggage.
Sen finns det de som bara tittar.
Och så finns det de som bara sitter o petar sig i näsan.
domingo, 25 de noviembre de 2007
Versace-fynd
Japp
och en klapp pa rumpan. Mycket intressant. Det hander aldrig hemma faktiskt. Bara har.
Filmstjarnan mar bra annars. Alldeles utmarkt.
Var pa ett brollop idag, inte lika stort som forra gangen, och det betyder att det ansags ganska litet, 500 personer, haha, har finns det inga som smyger ivag o gifter sig pa tumanhand direkt.
och en klapp pa rumpan. Mycket intressant. Det hander aldrig hemma faktiskt. Bara har.
Filmstjarnan mar bra annars. Alldeles utmarkt.
Var pa ett brollop idag, inte lika stort som forra gangen, och det betyder att det ansags ganska litet, 500 personer, haha, har finns det inga som smyger ivag o gifter sig pa tumanhand direkt.
miércoles, 21 de noviembre de 2007
Hollywood
Det var med Hollywood än bollywood idag.
Efter 13 timmars ständigt omtagande är jag ganska glad att jag inte valde att äta den indiska frukosten. Det hade betytt toaletten hela dagen för mig, istället satt vi i solen, iklädda de hemskaste kläder som skådat ljuset, och skulle leka bröllopsgäster.
Efter 13 timmars ständigt omtagande är jag ganska glad att jag inte valde att äta den indiska frukosten. Det hade betytt toaletten hela dagen för mig, istället satt vi i solen, iklädda de hemskaste kläder som skådat ljuset, och skulle leka bröllopsgäster.
martes, 20 de noviembre de 2007
Bollywood star
Årets konstigaste sak hände idag, två castingteam stod och drog i mig ute på gatan och det hela slutade med att jag imorgon kl 6:00 åker till Bollywood för att vara med i någon film. Arbetsdag: 7-19. Wonderful.
Skall både bli dressad och sminkad på morgonen för att sen jobba hela dagen. Om det inte visar sig vara en sekt som bjudit mig på möte. Får ta med fickkniven.
Trädgårdsmästaren i Desperate Housewives skulle tydligen vara med. Vi får väl se.
Skall både bli dressad och sminkad på morgonen för att sen jobba hela dagen. Om det inte visar sig vara en sekt som bjudit mig på möte. Får ta med fickkniven.
Trädgårdsmästaren i Desperate Housewives skulle tydligen vara med. Vi får väl se.
lunes, 19 de noviembre de 2007
Mumbai
Mattias, jag har fruktansvärda problem med att komma på vad jag skall ha på mig. Räcker inte det? Och vad vill du ha? Eller vill du ha något, en fejk-rolex?? Adidas-byxor med Reebok logga? You decide darling.
Äntligen nere i Mumbai, betydligt varmare här. Bir på Hilton, kanskekanskekanske har jag samma tur som Mattias hade i NY, och får träffa Paris, men jag skulle inte tro det. Idag var det dock firande för Shejk Omans nationaldag, skönt för honom att ha en egen nationaldag. Det betydde att det var millions va shejks över hela hotellet, mycket underhållande faktiskt.
Hann springa förbi i shoppingcentrat, alla kallar mig numera för Madame, jag vänder mig om och ser vem de pratar med. Mig.
Här sover fler människor på gatan är i Pune, och fattigdomen kryper liksom närmare. Ibland stör jag mig på mig själv över hur lätt jag tar det, jag har gått på dessa gatorna sen jag hoppade ur vagnen, och jag har, på något konstigt, och bortskämt sätt, accepterat det, förstått det snarare och jag ser det inte med samma ögon längre.
Stötte förresten på en svensk tant i Pune, tur att jag inte hann snacka skit om vilken ful o tråkig svenne-banan-stil hon hade. Haha. Man går aldrig säker.
Äntligen nere i Mumbai, betydligt varmare här. Bir på Hilton, kanskekanskekanske har jag samma tur som Mattias hade i NY, och får träffa Paris, men jag skulle inte tro det. Idag var det dock firande för Shejk Omans nationaldag, skönt för honom att ha en egen nationaldag. Det betydde att det var millions va shejks över hela hotellet, mycket underhållande faktiskt.
Hann springa förbi i shoppingcentrat, alla kallar mig numera för Madame, jag vänder mig om och ser vem de pratar med. Mig.
Här sover fler människor på gatan är i Pune, och fattigdomen kryper liksom närmare. Ibland stör jag mig på mig själv över hur lätt jag tar det, jag har gått på dessa gatorna sen jag hoppade ur vagnen, och jag har, på något konstigt, och bortskämt sätt, accepterat det, förstått det snarare och jag ser det inte med samma ögon längre.
Stötte förresten på en svensk tant i Pune, tur att jag inte hann snacka skit om vilken ful o tråkig svenne-banan-stil hon hade. Haha. Man går aldrig säker.
Goodbye Poona!
Jag gör en Evelina och bloggar på toa.
Igår var det fest för 1000 personer, vilket inte är någon större sak här egentligen, de är proffs på stora fester med goodiebags o röd matta.
När vi kom till festen, som självklart var utomhus, trots att det faktiskt är ganska kyligt i Pune på kvällarna i November, i alla fall för kyligt för att ha klänning utan ärmar och bara ben.
Eftersom vi var de enda blekfisarna på stället, med undantag för ”Ricky Gerde” som för oss blev Richard Gere. Fick vi en fanfar när vi kom in på festen. Röd matta, och fotografer virrade runt oss, och de sände TV direkt från platsen.
Jag känner mig som Angelina när hon var i Etiopien. Men inte lika snygg och inte lika framgångsrik.
Samma visa skall vi på i Mumbai.
Dags att packa ihop, och sätta sig i bilen igen, mot Mumbai, och äntligen skall vi få sol vid poolen.
4 timmar i bil. Tack för PSPn.
Igår var det fest för 1000 personer, vilket inte är någon större sak här egentligen, de är proffs på stora fester med goodiebags o röd matta.
När vi kom till festen, som självklart var utomhus, trots att det faktiskt är ganska kyligt i Pune på kvällarna i November, i alla fall för kyligt för att ha klänning utan ärmar och bara ben.
Eftersom vi var de enda blekfisarna på stället, med undantag för ”Ricky Gerde” som för oss blev Richard Gere. Fick vi en fanfar när vi kom in på festen. Röd matta, och fotografer virrade runt oss, och de sände TV direkt från platsen.
Jag känner mig som Angelina när hon var i Etiopien. Men inte lika snygg och inte lika framgångsrik.
Samma visa skall vi på i Mumbai.
Dags att packa ihop, och sätta sig i bilen igen, mot Mumbai, och äntligen skall vi få sol vid poolen.
4 timmar i bil. Tack för PSPn.
sábado, 17 de noviembre de 2007
Suscribirse a:
Entradas (Atom)
Entradas
