En tidig förälskelse i en tönt

Det finns en charm med töntar, inte såna töntar som jobbar på kontoret, inte de tjocka mamma-älskade töntarna, utan kanske mer nördarna, de med y-frontkalsipper och lite fett hår. De med glasögon och som uttrycker sig med med ljud än med ord.

Typ Jens Sjögren, jag minns Superklasse när det sändes. Jag minns hur jcg tyckte att mat var lite roligt ändå. Jag minns att min mamma inte alls såg charmen hos Jens Sjögren. Det gjorde jag.

Nu skall han bli stor i Japan.

Dedär nördarna verkar ha blivit poppis blad de flesta nu, så konkurrensen lär bli stenhård.

Om jag hade varit född en annan tid...

Pauline tog fina foton från konserten i lördags, jag önskar att jag hade gått ner på ståplatsen och stått och svettats mellan alla poptjejerna. Men det gjorde jag aldrig. Istället gick vi efter 2,5 timmar av beundran till Heaven23.

Och det är en gube med en liten snopp på TVn nu, undra hur det hade varit om alla gått runt nakna hela tiden, hade nog varit extremt jobbigt att se all lös hud på alla hela tiden. Måste vara jätteäckligt. Som tanterna på Valhalla som slänger brösten över axeln för att skrubba i vecket. Mina bröst är till och med för små för BH med bygel. Och jag trivs med det. Det gör att jag kan gå och springa hur långt som helst utan att få ont. Som i söndags. Vi gick över en mil.

Mannen på TVn har en minimal stringtrosa på sig, jag har aldrig förstått den grejjen. Varken på tjejer eller killar. Det verkar högst obekvämt.

Dagens lista:
Skriva Folke intervjun, det är svårt när intrycken fortfarande liksom snurrar runt i huvudet.
17de: Joel Alme, jazzhuset
18de: Caesars, Storan
24de: Kidman, Mattias Hellberg och jag, Klara. KAMERA, Sticky

Goodbye Poona!

Jag gör en Evelina och bloggar på toa.

Igår var det fest för 1000 personer, vilket inte är någon större sak här egentligen, de är proffs på stora fester med goodiebags o röd matta.

När vi kom till festen, som självklart var utomhus, trots att det faktiskt är ganska kyligt i Pune på kvällarna i November, i alla fall för kyligt för att ha klänning utan ärmar och bara ben.

Eftersom vi var de enda blekfisarna på stället, med undantag för ”Ricky Gerde” som för oss blev Richard Gere. Fick vi en fanfar när vi kom in på festen. Röd matta, och fotografer virrade runt oss, och de sände TV direkt från platsen.

Jag känner mig som Angelina när hon var i Etiopien. Men inte lika snygg och inte lika framgångsrik.

Samma visa skall vi på i Mumbai.

Dags att packa ihop, och sätta sig i bilen igen, mot Mumbai, och äntligen skall vi få sol vid poolen.

4 timmar i bil. Tack för PSPn.