Om jag hade varit född en annan tid...

Pauline tog fina foton från konserten i lördags, jag önskar att jag hade gått ner på ståplatsen och stått och svettats mellan alla poptjejerna. Men det gjorde jag aldrig. Istället gick vi efter 2,5 timmar av beundran till Heaven23.

Och det är en gube med en liten snopp på TVn nu, undra hur det hade varit om alla gått runt nakna hela tiden, hade nog varit extremt jobbigt att se all lös hud på alla hela tiden. Måste vara jätteäckligt. Som tanterna på Valhalla som slänger brösten över axeln för att skrubba i vecket. Mina bröst är till och med för små för BH med bygel. Och jag trivs med det. Det gör att jag kan gå och springa hur långt som helst utan att få ont. Som i söndags. Vi gick över en mil.

Mannen på TVn har en minimal stringtrosa på sig, jag har aldrig förstått den grejjen. Varken på tjejer eller killar. Det verkar högst obekvämt.

Dagens lista:
Skriva Folke intervjun, det är svårt när intrycken fortfarande liksom snurrar runt i huvudet.
17de: Joel Alme, jazzhuset
18de: Caesars, Storan
24de: Kidman, Mattias Hellberg och jag, Klara. KAMERA, Sticky

Alf Alf Alf

Är fortfarande helt övertygad om att jag hört det förut, någonstans ifrån, och jag blandar inte ihop det med Emil Jensen, nej.

http://www.myspace.com/alfofsweden

Och jag tänkte starta min bröst-blogg igen, men i light-version, en kortis varje dag. Om hur de känns eller verkar må. Det blir nog fint.

And, I'm yours to keep if you want to.

KL 10:14
Myspace-spelaren fungerar inte. Inget Deportees för mig just nu med andra ord.

Och om brösten:
De blir definitivt större av ppiller. Jag vet inte om jag trivs med det heller. Och jag försökte ha på mig en BH med bygel häromdagen, men det skaver bara och ger mig blåmärken.


KL 16:53
Jag skall inte gå hem snart. Det känns inte speciellt oroväckande egentligen, utan mer behagligt, jag vet att jag inte kommer vara ensam hemma så länge, utan jag kommer nästan bara komma hem och lägga mig.

Plättar

Just för tillfället har mina bröst expanderat lite, och jag känner mig med ens mycket närmare Carolina Gynning. Det känns liksom tryggt. Och ganska vackert, trots att jag inte varit med i BigBrother.

Hästpojkens spelning i Onsdags fick mig att fundera. Martin pratade innan dyrt och heligt om att det var han OCH Lars som är Hästpojken- med hjälp från bland andra Joel Alme och Adam Bolméus. Men när de festatde för sin platta var det ändå så att det var Martin, Adam och en stråkkvartett som spelade, Lars stod nykter vid sidan om. Och Jonas Lundqvist sjung en truddelutt. Jag gillar Hästpojken bättre som de är. Lars och Martin tillsammans.

Favorit i Repris. Plättar och Lösbröst

Plättar och lösbröst.

Skrivet: 28 september kl. 23:43

Hjärtat bultar, pulsen stiger, luften försvinner, yrseln kommer smygande. Nej, jag är inte kär. Det kallas för ångest. Panikångest. Dödsångest.

Jag är inte en deprimerad jävel, jag är ingen sån som skär sig i armarna och knaprar piller dagarna i ända. Jag är är en fighter, en som står upp och skriker, men ibland smäller även min värld ihop.

Livet blir vad du gör det till, och mitt liv skall bli ett paradis. Jag tänker bli drottning över världen, slå alla med häpnad och hämnas livet innan detta. Jag tänker stå upp, rak i ryggen och sluta skämmas för den jag var. Och fortfarande är. Dock kom jag till insikt idag, jag kommer inte någonstans utan ett par fläkiga tuttar.

Jag måste först samla ihop pengar till ett par boobies, om inte min snortajta farsa kan sponsra mig med dem, dock tror jag att det går emot hans principer. När tuttarna är fixade blir det dags att börja jobba. Då skall jag dra in pengarna till mig och min familj, som kommer bestå utav en känd fotbollsspelare, eller fördomsfri musiker, och ett litet kid. Och en chihuahua. Allt till försäljning i en plastförpackning.

Livet som 18 åring är tufft, du är för ung för de riktigt trevliga festerna, men för gammal för att hänga på ungdomsgården (vilka nu enbart hushåller kid som säger "Dü vet") jag söker min plats i samhället och jag kommer ingenstans. Jag fikar på popkafé, shoppar på NK, hänger med reggaehoror och b-bois som svänger sina asses på dansgolvet, men jag står där med mina plättar och försöker vicka på beståndsdelarna i takt med musiken somtidigt som snusktidningsredaktörer klänger på min alldeles för proportionella kropp (i alla fall för att klara mig undan att posera bredbent i deras tidningar).

Allt handlar om Pengar och Sex, jag är inte vidare bra på något utav det, vad jag vet. jag fyndar billig öl och ser på SEX and the City. Thats me, men jag skall bli bättre, jag skall, för att lyckas i livet (som vi redan gått igenom ikväll, se ovan) lära mig att sära på benen inför fotografer och 40-åriga blonderade gubbar, och samtidigt pluta sexigt med mina Angelina Jolie-läppar. Dags för lite träning friends!

/Over and out with love. M.

Tänk om mina plättar var med i Californication.

Aldrig har jag sett så många bara bröst i samma serie, när det inte är BB det vill säga.

Jag är ganska fascinerad.

Eller mycket.

Jag har nog alltid varit ganska besatt av mina bröst, eller jag har snarare hängt upp mig på de små liven. De små liven som en gång var betydliget mycket större. Idag är de plättar.


Skall hitta något gammal jag skrivit om mina bröst.