I Still

"I still wear you t-shirt
I still wear your scarf
I still look in the mirror
To find my missing part."

11:20, min döda vän

11:20
Dagens:

Elton John; Tiny Dancer

Bonnie & Clyde; First Fall

Måns Jälevik &The Office of Hearts; All Rise

Folke; Foolish Boy

Juvelen; Don't Mess

The Touch; Le Night Dominator

Jag har kvar min döda vän i min kompislista på Myspace, i min telefonbok och i kalendern. Jag har hans visitkort på kylskåpet. Allt försvinner ju om jag tar bort det. Då blir det ju verklighet.

Top 3 at 10:10 : soundtrack

1. Into The Wild
2. Upp Till Kamp
3. Darjeeling Limited

"When you want more than you have, you think you need...
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed.
I think I need to find a bigger place...
cause when you have more than you think, you need more space."

Snälla

Ta dig samman.

Bajskorvar och indianer

Jag upptäckte just att alla blivit så gamla.

Igår var jag uppe och postade ett brev, i en verklig brevlåda, jag stack in de i brevinkastet, och i samma sekund ångrade jag mig, så jag försökte fiska upp kuvertet igen, men det gick inte, dessutom var jag rädd för att bli upptäckt. Tänk om någon granne hade kommit och där hade jag stått med handen i brevinkastet.

Sen stod jag tyckt mot väggen i flera minuter och försökte sen vandra därifrån obemärkt. Jag tror att jag börjar ses som en dåre, men det kanske är så jag vill bli sedd. Som en knäppgök. För det hade ju verkligen förenklat allt avsevärt. Verkligen.

Åsa skrattade åt mig igår, hon hade aldrig hört mig så hispig förr. Och hon gjorde mig sällskap när jag försökte laga mat.

Jag lagade mat i morse också, det blev makaroner igen. Snart får jag väl näringsbrist, makaroner o flingor känns inte som den ultimata lösningen.

Jag lyssnar på inledningen till Tro och Tvivel och jag blir så himla ledsen att jag inte var mer party på Håkan utan försökte vara kool och sitta ner med fötterna på stolen framför mig. Kändes som på 5ans spårvagn 2002.

Jag saknar 2002. Jag saknar kärleken och att skutta från skolan med Håkan i lurarna, i för stora skor och med mössa på huvudet och lite tonårshull på höfterna.

Om jag hade varit född en annan tid...

Pauline tog fina foton från konserten i lördags, jag önskar att jag hade gått ner på ståplatsen och stått och svettats mellan alla poptjejerna. Men det gjorde jag aldrig. Istället gick vi efter 2,5 timmar av beundran till Heaven23.

Och det är en gube med en liten snopp på TVn nu, undra hur det hade varit om alla gått runt nakna hela tiden, hade nog varit extremt jobbigt att se all lös hud på alla hela tiden. Måste vara jätteäckligt. Som tanterna på Valhalla som slänger brösten över axeln för att skrubba i vecket. Mina bröst är till och med för små för BH med bygel. Och jag trivs med det. Det gör att jag kan gå och springa hur långt som helst utan att få ont. Som i söndags. Vi gick över en mil.

Mannen på TVn har en minimal stringtrosa på sig, jag har aldrig förstått den grejjen. Varken på tjejer eller killar. Det verkar högst obekvämt.

Dagens lista:
Skriva Folke intervjun, det är svårt när intrycken fortfarande liksom snurrar runt i huvudet.
17de: Joel Alme, jazzhuset
18de: Caesars, Storan
24de: Kidman, Mattias Hellberg och jag, Klara. KAMERA, Sticky

22:46

Det känns som årets längsta dygn, det känns som att det aldrig kommer att ta slut, oavsett om jag somnar eller inte.

Ibland önskar jag att jag hade våga säga precis vad jag tänkte på när jag tänkte på det. Att jag hade sagt det rakt ut, och låtit munnen hinna före hjärnan. Men jag satt tyst på köksbänken.

Jag vill inte gå till jobbet imorgon.

Träskfötter

Tror du att du skulle tycka om mig om du visste att min mittentå är längre än min stortå?

Konsertvecka

Håkan o Alf, Alf och Håkan, Håkan och Håkan.

Dagens

Cykla

Jag börjar minnas allt så smått nu, det känns ganska så skönt.

Har liksom tillåtit mig själv att komma ihåg och kanske komma igång lite. Idag skall jag gå hem, hämta cykeln och sen bara cykla. Cykeln är dock så hög att jag knappt når ner till tramporna, så jag får stå, och jag kan absolut inte bromsa.

Ungefär som när jag tagit cykeln från Kungshöjd på morgonen, då trampar jag igång direkt utanför dörren, cyklar på trottoaren ner mot gamla Systemet som nu är stängt, och sen tar jag höger, rakt fram ner på Kungsgatan, vänster, jag har fortfarande inte bromsat, utan svischar förbi 7eleven och SATS, sen cyklar jag på Kyrkogatan hela vägen ner, och varje morgon fruktar jag lite för mitt liv i korsningen Kyrkogatan/Västrahamngatan, men jag har klarat mig hittills. Och om jag nu slutar trampa ungefär vid Korsgatan vet jag att farten räcker precis till övergångsstället innan jobbet, och jag kan liksom luta cykeln och kravla mig av. Utan att behöva bromsa en enda gång.

Men eftersom jag igår ramlade och slog halvt ihjäl mig har jag räknat ut att det lär ta minst två år till nästa olycka.

POPICAL

Jag vill spela cello igen, jag vill sitta i ett rum med hörlurar och lägga till stråkar till allt.

El Musico

Folke- Torbjörn Zetterberg skall släppa pop istället för jazz.

Och då blir det som det blir, med svartvita foton och färgglad text.

Nu ligger Joel Almes smakprov ute på MySpace, och jag skäms när jag håller med Belfrage, men det är faktiskt riktigt fint.

Och jag som trodde att du dött

Styrbord Babord återuppstår.

Och Johnossi intervjun är äntligen klar.

Jag väntar på skatteåterbäringen. Robin Hood, det är Robin Hood jag vill ha.

Och så sitter jag här och väntar

på livet