1998

Alicia, Andrea, Jennifer och jag är hemma hos Alicia, hennes föräldrar är skilda, och de bor i ett två-familjshus ganska nära skolan. Vi går dit och dricker Oboy efter skolan, det är höst och ibland har vattnet frusit lite på vattenpölarna.

Skårsskolan är fortfarande bara en tegelbyggnad och baracker. Vi går i klass 4A och Andrea har page. Sendré-färgat hår har hon också, det har vi just lärt oss.

Vårt favoritprogram på TV är Voxpop och där drömmer vi om att Nick Carter skall se oss genom TVrutan, men eftersom jag är minst och fulast i umgänget får jag alltid ta AJ eller Howie, ingen av de snygga killarna med andra ord. Men det är som vanligt, jag är ganska van vid bottenskrapet. Jag tillhör det själv. Sist vald på gympan, och inte en enda tryckare har jag dansat på skoldiskona i skolmatsalen.

I hemlighet lyssnar jag på ABBA, och när ingen hör brukar jag prata tyst, tyst för mig själv. Jag har inte gett up helt än, utan tror nog att allt kommer ordna sig.

Just den här dagen skall vi öva inför Julfesten. Vi skall dansa till Backstreet Boys-låten As Long As You Love Me. Alicia och Jennifer sätter koreografin, för de dansar en eftermiddag i veckan på danshuset MOVE. Jag har inte ens dansat tryckare, så jag får inte bestämma.

Jag har hänglsebyxor på mig och vi dansar i gympasalen inför publik. Jag har kissat lite på hängslet eftersom jag tappade det av nervositet i toaletten när jag kissade innan framträdandet. Jag börjar få bröst och de skaver emot knapparna på LEE-hänglsebrallorna.

Minnen

Det finns få saker jag gillar så mycket som minnen.

Jag lyssnar på Kristofer Åström, Better With The Night, det finns få jag beundrar så mycket som honom, och det finns lite musik som jag så gärna vaknar till som hans.

Trots att det ofta får mig att känna mig melankolisk.

Jag längtar till sommarmånaderna när jag kan vakna utav att ljuset sipprar in emellan springorna i persiennerna, och skapar skuggor på golvet, och hur vinden stryker lätt utanför.

Jag minns att jag som liten älskade att vakna på landet, gå ut i gräset, och inte känna någon temperaturskillnad emellan ute och inne, sätta mig på gräset i nattlinnet och äta mjölk och flingor. Jag minns hur mjölken blev lite ljummen efter fem minuter, och hur jordgubbarna färgat den rosa. Jag minns att mamma och pappa lyckliga och att färgen på lekstugan inte börjat flagna. Jag minns hur det luktade och att dammet yrde lite luften när någon körde på grusvägen bredvid. Jag minns hur bra allting var då.

Sjuk, sjuk, sjuk.

Jag har inga pengar kvar så jag fick låna servetter på 7eleven, så att jag har något att snyta mig med.

Broder Daniel spelar på Way Out West, det trillade precis in ett pressmeddelande i mailkorgen på Skolgatan.

Varför är det alltid sol när man är sjuk? När jag var liten var vi ofta sjuka tillsammans, min bästa kompis, Rebecca och jag. Vi gick i olika skolor och jag minns hur lyxigt det kändes att vara hemma en dag från skolan och se på film med henne. Nu har jag mer ångest över att jag förlorar pengar och att livet fortsätter utanför dörren, trots att jag bara ligger här. Helt maktlös och med kramp i vadmuskeln.