Att bo med pappa och mamma/ Att bo med mamma och pappa.

Vid frukosten:
- Har du hört om att Jonas skall bli läkare?
- Ja, mamma, jag visste det nog först, och jag läser tidningen nu så...
- Men har du hört att han skall plugga i Ungern?
- Ja, det vet jag, och jag läser fortfarande...
- Vet du att Sara jobbar utomlands?
- Ja, mamma, det vet jag, och jag försöker läsa den här artikeln nu.
- Hon rensar alltså inte fisk i Norge.
- Nej Mamma, kan du snälla, rara vara lite tyst?
- Varför då, gör du något viktigt?

Efter frukosten:
- Mamma skall spela golf idag.
- Ja, jag måste jobba lite.
- Jag skall köpa lite skruv, och sen åka ner till båten, skall du hänga med?
- Nej, jag måste jobba undan lite här.
- Men bara ut o segla en stund kanske?
- Nej, jag måste jobba.
- Ah, men vi kan åka på loppis, eller ta en glass, eller kanske åka till järnaffären, jag måste ju som sagt köpa skruv. Eller segla?

Bajskorvar och indianer.

Jag har alltid skrivit så, bajskorvar och indianer. Och jag vet inte alls varför, det låter bara bra. Ungefär som Herregud.

Häromdagen skickade min mamma mig ett mail,
"Herregud, jag måste bara skriva det, heeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrrrrrrreeeeeeeeeeeguuuuuuuuuuud,
det låter så roligt, och är så roligt att skriva. Herregud.

Jag älskar dig Mimmi, puss mamma"

Ungefär lika roligt som att pappa alltid drar ihop orden pappa och puss. Det bli Papapuss. Tänk det på danska.

Nu har jag läst ut den där boken "Gör vad du vill" som jag fick av Johan, åh vad jag älskade den boken, eller jag älskade början och mitten, sen blev den lite tråkig faktiskt. Minns inte ens hur den slutade, för jag längtade hela tiden tillbaka till mitten kapitlen. Det måste betyda att den inte var så himla bra efter mitten. Inte bra alls.

Och när jag ändå tänker på boken kom jag på att jag faktiskt hade en bokklubbs-dejt i torsdags- som killen som jag skulle prata böcker med glömde/missade/bangade. Jag vet inte, men likt en desperat tjej på blind-date satt jag på Styrbord med min bok i handen och väntade. Det slutade med berusning och sen gick jag hem. Med min bok. Så jag läste lite ur den igen, början och mitten såklart.

Alla skall till Hässleholm. Alla skall till Hässleholm. Alla skall till Hässleholm.

PS

Hola Mami y Papi!

Det är regnigt här i huvfudstaden, ni hade inte gillat det.

Jag tappade min mobil i toaletten på Styrbord i fredags.

Att jag tappade kontokortet på samma ställe veckan innan kan ni väl glömma, snälla.

Jag kommer snart hem.

Då skall jag bättra mig.

Fiona hälsar!

Puss.

Minnen

Det finns få saker jag gillar så mycket som minnen.

Jag lyssnar på Kristofer Åström, Better With The Night, det finns få jag beundrar så mycket som honom, och det finns lite musik som jag så gärna vaknar till som hans.

Trots att det ofta får mig att känna mig melankolisk.

Jag längtar till sommarmånaderna när jag kan vakna utav att ljuset sipprar in emellan springorna i persiennerna, och skapar skuggor på golvet, och hur vinden stryker lätt utanför.

Jag minns att jag som liten älskade att vakna på landet, gå ut i gräset, och inte känna någon temperaturskillnad emellan ute och inne, sätta mig på gräset i nattlinnet och äta mjölk och flingor. Jag minns hur mjölken blev lite ljummen efter fem minuter, och hur jordgubbarna färgat den rosa. Jag minns att mamma och pappa lyckliga och att färgen på lekstugan inte börjat flagna. Jag minns hur det luktade och att dammet yrde lite luften när någon körde på grusvägen bredvid. Jag minns hur bra allting var då.

Göteborg är inte så dåligt ändå

Jag svarade på Johans mail i fredags natt när jag kom hem:
“jag skall skriva jätte långt imorogon, mrn nu är jag full”

Sitter på mammas o pappas altan, I bikini och solglasögon. Dagen till ära lyssnar jag på Bad Cash, jag gillar att lyssna på det när jag kommer hem, det förstärker liksom känslan att vara hemma, Göteborg är inte så dåligt ändå.