Sunday Bloody Sunday

När jag är tankspridd lyssnar jag på U2.

”And you give yourself away”

Det finns några personer som jag skulle släppa allt för. Som jag skulle springa en mil för att träffa. Som jag skulle ge vad som helst. Och som jag aldrig skulle kunna neka någonting.

U2 kan sammanfatta mina känslor för dem. Bono hjälper mig att sortera i huvudet och lyssna lite, lite till hjärtat.

Only to be with you

Tillskillnad från Bono har jag nog hittat vad jag letat efter, men det blir aldrig bättre än såhär. Det blir aldrig mer än såhär.

Doris var så vacker igår, jag vet egentligen inte hur det kom sig att vi pratade så förtroligt, men gemensam sorg ger nya vänner.

Jag grät igår. Och jag hoppades att ingen skulle märka någonting. Men det gjorde han.

Jag kan inte skådespela längre. Jag tror att det lyser om mig att jag är ledsen. Och att rösten blir alldeles grumlig när klumpen växer.

Jesper borde vara här nu.

Jesper borde ha sett Göran idag.

Och Jesper borde varit med på Nef. efteråt.

Då hade jag aldrig gråtit.

Jag har träffat en person som jag skulle ge allt. Som jag aldrig skulle neka någonting.

Någon som jag vet finns här hela tiden, men inte synlig för ögat. Men personen finns här när det behövs.

Och jag finns här.

När du vill.

Om du vill.