Viktor Byhr, igen

Jag såg honom, i lördags på Victoria Arena, han hängde upp tavlor.

Mitt nattygsbord

är jag nog mest nöjd med i hela min lägenhet. Jag skulle nog kunna döda för det, och skulle jag ha med någonting i en inredningstidning, så skulle det nog vara det. Mina två staplade gamla skinnkoffertar.

Vad som ligger på mitt nattygsbord säger nog mer än vad jag har i väskan. Där har jag just nu 540kr, ett lypsyl och en skrynklig biljett från Håkan Hellström som jag tänker spara som minne. Men på nattygsbordet har jag, nu när jag ser efter, en pincett, senaste numret av People, ett gammalt pressleg, några chilenska drömdockor, Folkes skiva, en dagbok och boken "Inte som andra döttrar" om Nancy Spungen, Sid Vicious flickvän.

I ansiktet har jag något kladd som skall motverka finnar. Jag planerar att bli oemotståndlig.

Och i helgen ägnade jag mig åt att köpa kläder inför sommaren, jag fyndade en jacka på barnavdelningen, och jag upptäckte att det måste vara världens bästa raggnings-ställe, det var fullt med unga pappor som gick runt med sina helg-barn och sa högt och tydligt "men du har en sån hos mamma" de borde vara ett enkelt mål.

Hanna Fridén

Jesus Christ vad hon är jobbig.

Crazy Frog Bros #2

Crazy Frog Bros

Joel Alme

Igen.

Nu när jag är stor nog

tror jag att jag skall köpa mig en kanin. Den kanske kan få heta Beata

Armborst.

Oj vad håret på mina armar växt.

Live-blogg från balkongen!

Försök att mata fåglarna.

Det är sol i Haga, den som vill kan komma hit, ta med glass.

önskelistan:
Laktritspuck
Ananassplitt
Cornetto citron.


Försten hit får sällskap.

Mormor och bananer

Eftersom jag hade bananer över förra veckan bakade jag kaka på dem. Den ligger i frysen nu, och det hade varit fint att bjuda mormor på det, men om hon kommer hit lär hon få lunginflammation, bältros eller någon annan ålders-sjukdom. Det kan jag inte utsätta henne för.

Sjuk, sjuk, sjuk.

Jag har inga pengar kvar så jag fick låna servetter på 7eleven, så att jag har något att snyta mig med.

Broder Daniel spelar på Way Out West, det trillade precis in ett pressmeddelande i mailkorgen på Skolgatan.

Varför är det alltid sol när man är sjuk? När jag var liten var vi ofta sjuka tillsammans, min bästa kompis, Rebecca och jag. Vi gick i olika skolor och jag minns hur lyxigt det kändes att vara hemma en dag från skolan och se på film med henne. Nu har jag mer ångest över att jag förlorar pengar och att livet fortsätter utanför dörren, trots att jag bara ligger här. Helt maktlös och med kramp i vadmuskeln.

Hej, hej, hemskt mycket hej!

Hej fett hår!
Hej orakade ben!
Hej ensamheten!
Hej datorn i knät!

Klockan är 23:50, jag skall sova men jag kan inte för jag är så täppt i näsan nu att jag inte kan andas o det funkar liksom inte att andas med munnen heller för den delen. Så jag sitter här, med dundrande huvudvärk och ont i ögonhålorna.

Jag älskar att synka min kalender med Rockfotos. Alla spelningar, direkt in i iCal bara. På direkten.

Emilia har lika mcyket bekymmer o uppståndelse i huvudet som jag. http://lavitademilia.blogg.se. Älska henne.

"Se mig för här är jag, låt mig få komma nära"

Resumé.se

Blev just medlem på Resume.se, bara för att kunna kolla på vimmelbilder. De kommande dagarna skall jag bli medlem på så många sidor som möjligt, för att underlätta veckan jag tänker tillbringa under täcket.

Ibland saknar jag dig, ibland trivs jag i ensamheten, som inte varit speciellt ensam, men utan 24-7 sällskap och någon som städar efter mig. Nu kommer jag hem till 100 stycken skor i hallen och 1000 klädesplagg på golvet. Men det är jag, och jag trivs.

Dagens:
Tiny Dancer, igen. Sätt på den i ditt vardagsrum igen, för mig.

Fotografering

Nu fotograferar vi Björv The Band.

Henrik Lundström.

Jag mailade precis honom

Som ett litet test.

I Still

"I still wear you t-shirt
I still wear your scarf
I still look in the mirror
To find my missing part."

11:20, min döda vän

11:20
Dagens:

Elton John; Tiny Dancer

Bonnie & Clyde; First Fall

Måns Jälevik &The Office of Hearts; All Rise

Folke; Foolish Boy

Juvelen; Don't Mess

The Touch; Le Night Dominator

Jag har kvar min döda vän i min kompislista på Myspace, i min telefonbok och i kalendern. Jag har hans visitkort på kylskåpet. Allt försvinner ju om jag tar bort det. Då blir det ju verklighet.

Top 3 at 10:10 : soundtrack

1. Into The Wild
2. Upp Till Kamp
3. Darjeeling Limited

"When you want more than you have, you think you need...
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed.
I think I need to find a bigger place...
cause when you have more than you think, you need more space."

Snälla

Ta dig samman.

Bajskorvar och indianer

Jag upptäckte just att alla blivit så gamla.

Igår var jag uppe och postade ett brev, i en verklig brevlåda, jag stack in de i brevinkastet, och i samma sekund ångrade jag mig, så jag försökte fiska upp kuvertet igen, men det gick inte, dessutom var jag rädd för att bli upptäckt. Tänk om någon granne hade kommit och där hade jag stått med handen i brevinkastet.

Sen stod jag tyckt mot väggen i flera minuter och försökte sen vandra därifrån obemärkt. Jag tror att jag börjar ses som en dåre, men det kanske är så jag vill bli sedd. Som en knäppgök. För det hade ju verkligen förenklat allt avsevärt. Verkligen.

Åsa skrattade åt mig igår, hon hade aldrig hört mig så hispig förr. Och hon gjorde mig sällskap när jag försökte laga mat.

Jag lagade mat i morse också, det blev makaroner igen. Snart får jag väl näringsbrist, makaroner o flingor känns inte som den ultimata lösningen.

Jag lyssnar på inledningen till Tro och Tvivel och jag blir så himla ledsen att jag inte var mer party på Håkan utan försökte vara kool och sitta ner med fötterna på stolen framför mig. Kändes som på 5ans spårvagn 2002.

Jag saknar 2002. Jag saknar kärleken och att skutta från skolan med Håkan i lurarna, i för stora skor och med mössa på huvudet och lite tonårshull på höfterna.

Om jag hade varit född en annan tid...

Pauline tog fina foton från konserten i lördags, jag önskar att jag hade gått ner på ståplatsen och stått och svettats mellan alla poptjejerna. Men det gjorde jag aldrig. Istället gick vi efter 2,5 timmar av beundran till Heaven23.

Och det är en gube med en liten snopp på TVn nu, undra hur det hade varit om alla gått runt nakna hela tiden, hade nog varit extremt jobbigt att se all lös hud på alla hela tiden. Måste vara jätteäckligt. Som tanterna på Valhalla som slänger brösten över axeln för att skrubba i vecket. Mina bröst är till och med för små för BH med bygel. Och jag trivs med det. Det gör att jag kan gå och springa hur långt som helst utan att få ont. Som i söndags. Vi gick över en mil.

Mannen på TVn har en minimal stringtrosa på sig, jag har aldrig förstått den grejjen. Varken på tjejer eller killar. Det verkar högst obekvämt.

Dagens lista:
Skriva Folke intervjun, det är svårt när intrycken fortfarande liksom snurrar runt i huvudet.
17de: Joel Alme, jazzhuset
18de: Caesars, Storan
24de: Kidman, Mattias Hellberg och jag, Klara. KAMERA, Sticky

22:46

Det känns som årets längsta dygn, det känns som att det aldrig kommer att ta slut, oavsett om jag somnar eller inte.

Ibland önskar jag att jag hade våga säga precis vad jag tänkte på när jag tänkte på det. Att jag hade sagt det rakt ut, och låtit munnen hinna före hjärnan. Men jag satt tyst på köksbänken.

Jag vill inte gå till jobbet imorgon.

Träskfötter

Tror du att du skulle tycka om mig om du visste att min mittentå är längre än min stortå?

Konsertvecka

Håkan o Alf, Alf och Håkan, Håkan och Håkan.

Dagens

Cykla

Jag börjar minnas allt så smått nu, det känns ganska så skönt.

Har liksom tillåtit mig själv att komma ihåg och kanske komma igång lite. Idag skall jag gå hem, hämta cykeln och sen bara cykla. Cykeln är dock så hög att jag knappt når ner till tramporna, så jag får stå, och jag kan absolut inte bromsa.

Ungefär som när jag tagit cykeln från Kungshöjd på morgonen, då trampar jag igång direkt utanför dörren, cyklar på trottoaren ner mot gamla Systemet som nu är stängt, och sen tar jag höger, rakt fram ner på Kungsgatan, vänster, jag har fortfarande inte bromsat, utan svischar förbi 7eleven och SATS, sen cyklar jag på Kyrkogatan hela vägen ner, och varje morgon fruktar jag lite för mitt liv i korsningen Kyrkogatan/Västrahamngatan, men jag har klarat mig hittills. Och om jag nu slutar trampa ungefär vid Korsgatan vet jag att farten räcker precis till övergångsstället innan jobbet, och jag kan liksom luta cykeln och kravla mig av. Utan att behöva bromsa en enda gång.

Men eftersom jag igår ramlade och slog halvt ihjäl mig har jag räknat ut att det lär ta minst två år till nästa olycka.