jueves, 31 de enero de 2008

martes, 29 de enero de 2008

Freddie och jag.

En gång i tiden önskade jag mig Fredrik Strages bok Fans det var när jag fortfarande ville impa med att ha läst böcker som alla andra på gymnasiet snackade om. Samma år önskade jag mig även Bibeln. Jag fick inge av de böckerna i varesig julklapp eller födelsedagspresent.

Men jag är fortfarande lite smått intresserad utav Strage, får en riktigt konstig känsla utav honom.


Så på tal om Fredrik Strage tänkte jag jämför mig själv med Marie Sernholdt, för att hon hade sån hemsk outfit på sig på P3guld 2007.

Marie:
KLÄDER

Sneakers: Adidas
Jeans: Cheap Monday
T-shirt Majestic
Underkläder: Spoylt

ACCESSOARER
Väska: Marc Jacobs
Plånbok: Gucci
Solglasögon: Stella McCartney
Klocka: Fendi

TEKNIK
Mobiltelefon: Sony Ericsson
Tv: Thomson
Stereo: Sony

BADRUM
Tandkräm: Pepsodent
Tvål: Victoria´s Secret
Hårprodukt: S Factor Smoothing Lusterizer
Huvudvärkstablett: Alvedon
Doft: Voluspa Linden Blond Tabac
Hudkräm: LDB
Schampo: S Factor
Balsam: Victoria´s Secret

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: San Pellegrino
Vin: Sancerre
Bröd: Mammas hembakade
Choklad: Ljus

HEMMA
Säng: Hästens
Lakan: Hästens
Espressomaskin: Har ingen men är sugen på en Nespresso
Kylskåp: Miele
Porslin: IKEA

FÄRDMEDEL
Bil: Har körkort men ingen bil
Flygbolag: SAS
Taxibolag: Taxi Stockholm

MEDIA
Magasin: ELLE
Tv: E!
Dagstidning: Köper båda
Sajt: www.youtube.com

ÖVRIGT
Frisörsalong: Toni & Guy
Bank: SEB
Cykel: Kronan
Bensinstation: Statoil

Jag
KLÄDER
Sneakers: Converse/Adidas
Jeans: Cheap Monday
T-shirt: Mammas gamla Hanes/ Eller Momgu
Underkläder: Lindex

ACCESSOARER
Väska: Mulberry
Plånbok: Fransk
Solglasögon: Ray Ban
Klocka: Tritoni

TEKNIK
Mobiltelefon: Sony Ericsson
Tv: Sony
Stereo: Ipod

BADRUM
Tandkräm: Eldorados 7krs
Tvål: Eldorados 5 krs
Hårprodukt: -
Huvudvärkstablett: Naproxen
Doft: Gucci Rush
Hudkräm: Eldorados 15krs
Schampo: Eldorados 9kr
Balsam: Eldorados 11kr

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: LOKA-hallon
Vin: Lindemans
Bröd: Det som Hanna på jobbet köper på Pour Bon
Choklad: -

HEMMA
Säng: IKEA bäddsoffa (snart en riktig säng)
Lakan: Ärvda
Espressomaskin: Bryggare från BarCentro
Kylskåp: Whirpool
Porslin: IKEA

FÄRDMEDEL
Bil: Har bil men inte körkort
Flygbolag: KLM
Taxibolag: Mini Taxi

MEDIA
Magasin: Agent X9/Bang
Tv: SVT
Dagstidning: Vad jobbet erbjuder
Sajt: www.djungeltrumman.se

ÖVRIGT
Frisörsalong: Iranskan vid gymnasiet
Bank: SEB
Cykel: PEAK
Bensinstation: Har nog alltid varit en Norsk Hydro tjej.

Jaha, det var ju roligt det.

Mitt lilla kärleksbarn

Så fort jag är hema kan jag knappt hålla mig ifrån min dator, min lilla, fina, skinande vita dator. Som idag tillexempel. Jag är sjuk. huvudet bultar, magen vräger sig ut och in och kallsvetten liksom sipprar ut genom porerna.
Men jag somnade.
Med datorn i knäet.

Jag har gjort packlistor. Oach packat ganska mycket. Jag har hjälp med flytten och jag har namnat alla mina lådor med HelloKitty etiketter. Det känns som om att det kommer att gå bra, oavsett om jag crashar hos mami och papi en liten period eller om jag skall dela lägenhet och toalett med någon annan. Jag är liksom redo.

Men jag gråter ändå på kvällarna.

sábado, 26 de enero de 2008

Sverrir

Vänder sig om och ber mig om ursäkt. Han dansade rakt in i mig. Jag tittade bort och var rädd att mina kinder mer och mer skulle börja likna fullmogna, röda, äpplen.

Sverrir.

sábado, 19 de enero de 2008

P3Guld

"Jag kände mig odödlig igår, med alla kvasi-kändisar runt mig, men nu sitter jag här och kollar på 6an."

martes, 15 de enero de 2008

Ebba von Sydows nya kille

Detta är alltså snubben hon tycker är så himla snygg.
Jag brukar kalla honom för hästen.

lunes, 14 de enero de 2008

Sex drugs o degerfors


Till min vän Azra

Favorit i Repris. Plättar och Lösbröst

Plättar och lösbröst.
Skrivet: 28 september kl. 23:43

Hjärtat bultar, pulsen stiger, luften försvinner, yrseln kommer smygande. Nej, jag är inte kär. Det kallas för ångest. Panikångest. Dödsångest.

Jag är inte en deprimerad jävel, jag är ingen sån som skär sig i armarna och knaprar piller dagarna i ända. Jag är är en fighter, en som står upp och skriker, men ibland smäller även min värld ihop.

Livet blir vad du gör det till, och mitt liv skall bli ett paradis. Jag tänker bli drottning över världen, slå alla med häpnad och hämnas livet innan detta. Jag tänker stå upp, rak i ryggen och sluta skämmas för den jag var. Och fortfarande är. Dock kom jag till insikt idag, jag kommer inte någonstans utan ett par fläkiga tuttar.

Jag måste först samla ihop pengar till ett par boobies, om inte min snortajta farsa kan sponsra mig med dem, dock tror jag att det går emot hans principer. När tuttarna är fixade blir det dags att börja jobba. Då skall jag dra in pengarna till mig och min familj, som kommer bestå utav en känd fotbollsspelare, eller fördomsfri musiker, och ett litet kid. Och en chihuahua. Allt till försäljning i en plastförpackning.

Livet som 18 åring är tufft, du är för ung för de riktigt trevliga festerna, men för gammal för att hänga på ungdomsgården (vilka nu enbart hushåller kid som säger "Dü vet") jag söker min plats i samhället och jag kommer ingenstans. Jag fikar på popkafé, shoppar på NK, hänger med reggaehoror och b-bois som svänger sina asses på dansgolvet, men jag står där med mina plättar och försöker vicka på beståndsdelarna i takt med musiken somtidigt som snusktidningsredaktörer klänger på min alldeles för proportionella kropp (i alla fall för att klara mig undan att posera bredbent i deras tidningar).

Allt handlar om Pengar och Sex, jag är inte vidare bra på något utav det, vad jag vet. jag fyndar billig öl och ser på SEX and the City. Thats me, men jag skall bli bättre, jag skall, för att lyckas i livet (som vi redan gått igenom ikväll, se ovan) lära mig att sära på benen inför fotografer och 40-åriga blonderade gubbar, och samtidigt pluta sexigt med mina Angelina Jolie-läppar. Dags för lite träning friends!

/Over and out with love. M.

Tänk om mina plättar var med i Californication.

Aldrig har jag sett så många bara bröst i samma serie, när det inte är BB det vill säga.

Jag är ganska fascinerad.

Eller mycket.

Jag har nog alltid varit ganska besatt av mina bröst, eller jag har snarare hängt upp mig på de små liven. De små liven som en gång var betydliget mycket större. Idag är de plättar.


Skall hitta något gammal jag skrivit om mina bröst.

Public Enemy #2

Jag börjar fundera på riktigt nu.

Om jag verkligen klarar av detta med att bo med någon annan som jag inte har crushen Allan på.

Att bo med en bloggare. Som inte gillar mjukisar.

Jag kommer dö.

Inte en enda prommenix utanför min egen dörr i mjukisar. En smärtsam död.

Får hänga min rosa Adidas tracksuite längst in i garderoben o fira varje gång jag är ensam.

domingo, 13 de enero de 2008

Hollywood-förälskelser och begagnade sängar

Adrien Brody. Hade jag valt en kille i kändis-världen vars hus jag skulle campa utanför dag ch natt, och vars flickvänner jag skulle terrorisera, då hade det vart Adrien Brody.

Begagnad säng eller inte- känns ju lite osäkert och jag har inte lust att behöva undersöka sängen med UVlampa efter eventuella... så det blir nog en ny. Eller ja, jag kan gärna ta (köpa, ja) sin säng Beata.)

Elakhetens baksida

Och i förrgår var jag bara tvungen att sprnga förbi en tant med kryckor.

Kände att mitt agerande skrek.

KOLLA! JAG KAN SPRINGA! HAHA!

Idag har jag ganska dåligt samvete.

Någon på MTV har glömt att stänga av REPEAT.

Sure, MTV har ju förlorat sin status och allt blablabla, sen han Shire kom in kan man ju fnissa lite fint i alla fall. Och ja, jag minns när man kunde se nyheter på MTV som handlade om riktiga saker, typ Kurt Cobains självmord, och inte Brittans trasiga nylonstrumpisar.

Men jag tycker fortfarande om att ha på MTV i bakgrunden, av någon anledning. Ibland spelar de ju en låt som har en fin slinga som jag bara måste ha. Då kan jag skriva upp namnet på låten och hitta den.

Men just idag- jag har suttit med MTV som enda sällskap sen kl 13:30 ungefär, och nu har de spelat nästan alla låtar två gånger. Känns lite trist och inte så nytänkande.

Och det värsta är att det känns som att P3 gått samma öde till mötes.

sábado, 12 de enero de 2008

Coming Down Cold

Upp till Kamp får mig att längta tillbaka till någonting jag inte riktigt kan ta på. Jag trevar liksom efter någonting jag inte vet vad det är.

Men jag gillar känslan innerst inne och Coming Down Cold ger mig den sinnesstämningen tillbaka.

viernes, 11 de enero de 2008

Top Six At 14:39

Top Six At 14.39; innehåll.
1. Indien; 8
2. Jesper; 6
3. Viktor Byhr; 3
4. Blondinbella; 3
5. Göteborg; 3
6. Bajs; 2

jueves, 10 de enero de 2008

Idag kom jag på mig själv med att gilla Carl Reinholdtzon Belfrage

Killen med lägsta ambitionsnivå i stan gjorde mig liksom glad idag.

Det kändes inte så bra.

Att ändra åsikt.

"Jag skall aldrig ha jeans som inte är utsvängda"
"Jag kommer aldrig använda högklackat"
"Jag kommer aldrig ha en skinnjacka"
"Jag älskar dig"
"Jag tänker aldrig skaffa Facebook"

Californication

Becca i Californication är ju Grace i Nanny.

Hon jag bor med petar näsan.

Att bo med någon som bloggar.
Jag vet inte hur det känns. Men jag börjar oroa mig för det.

"Nu har hon fortfarande inte städat, det är femte dagen nu."
eller
"Idag glömde hon att stänga dören till toaletten"

"Tjejen jag bor med sjunger i duschen och tror att jag inte ser när hon petar näsan"

Eller för att han skall ha en förkärlek till furu. Eller spetsgardiner. Eller messmör och kaviar.

martes, 8 de enero de 2008

Favorit i Repris- det handlar om dig.

2007-05-20

19:06 - 19:06 När blev det så hippt att vara så jävla olycklig?

Ena sekunden hatar jag alla kvasideppare. De som verkar tycka synd om sig själva, har ont överallt och kvider över sina liv. Är så sjukt trött på dessa människor. Fatta dealen. Skaffa ett jobb och gör något åt saken.

Andra sekunden gråter jag tyst.

Bestämde mig för typ en vecka sedan att bli en sån som aldrig hör av sig. Känns sjukt tufft, och jag kommer säkert bli mycket mer eftertraktad nu när jag inte hör av mig till någon. ALLA skall få höra av sig till mig. Alltså om du inte kan ändra på andra. Ändra på dig själv!

Blir så sjukt trött på alla som är så ingnidna i skit. De som hasplar ur sig saker om andra, innan de ens hunnit tänka sig för.

Om jag hade vågat hade jag ikväll ringt de i min telefonbok jag aldrig mer tänkt prata med. Och helt enkelt säga att jag inte tänker prata med dem mer.

Men jag vågar inte.

Alla glider någon gång ifrån varandra. Så är det nog. Och vissa hittar tillbaka, andra inte. Jag tänker inte hitta tillbaka. Jag tänker förbruka människor som om de vore engångsartiklar och sen kasta dem, lätt, enkelt och utan vidare känslor i närmaste återvinning. Snabbt och lätt.

Har hunnit med en anställningsintervju, en kort resa, boka upp min sommar, fatta fel på alla veckans dagar, bokat en intervju, och låtit bli att gå ut i två veckor. (WRONG. Jag sällskapade med Mattias i torsdags.)

Den här stan ger mig ingenting längre, och jag har nog inte så mycket att ge tillbaka heller.

0 Kommentarer - 0 beröm - Lägg till kommentar - Redigera - Ta bort

sábado, 5 de enero de 2008

Martin Elisson

Jag fick en singel med Bad Cash Quartet utav Jocke Wallgren på Musikjournalen.

Jag var helt betagen och förälskad. När jag fick reda på att de också kom ifrån Örgryte, kändes det som om att jag fylldes med lite hopp. Det fanns en chans att komma ifrån det snobbiga, up-nosed- tillhållet och bli något bättre.

I torsdag träffade jag första gången Martin på riktigt. Jag skulle göra en intervju för Djungeltrumman om hans nya band Hästpojken.

Han var lite sen, och väl inne i värmen tände han en cigarett och öppnade en Norrlands.

Där satt jag med någon som på något konstigt sätt fått mig att hålla ut.

Ett foto från svurna tider

How shall I put it?
You've hurt me again.

Jag är inte den som skall prata egentligen, jag vet att jag gjort det värsta som någon kunnat göra dig, jag har skrivit om det innan, om valet jag gjorde, och valet jag grubblar över.

Vi sa alltid, att om jag någonsin gjorde någonting mot dig, skulle vi vara even. Eftersom du innan sårat mig. Jag lovade dig, dyrt och heligt, att det adrig skulle bli så, ändå sitter jag här, år 2008 och vet att jag gjort dig mer illa, än vad någon antagligen gjort innan.

Jag har skivit så rop på hjälp, men de har aldrig nått dig.

Men att se dig, ge bort någonting som en gång var vi. Det svider. Och det kliar. En klåda som liksom biter sig fast och inte försvinner.

Jag vet att jag sårade dig.