Det känns som årets längsta dygn, det känns som att det aldrig kommer att ta slut, oavsett om jag somnar eller inte.
Ibland önskar jag att jag hade våga säga precis vad jag tänkte på när jag tänkte på det. Att jag hade sagt det rakt ut, och låtit munnen hinna före hjärnan. Men jag satt tyst på köksbänken.
Jag vill inte gå till jobbet imorgon.
domingo, 13 de abril de 2008
Suscribirse a:
Comentarios de la entrada (Atom)
No hay comentarios.:
Publicar un comentario