Mammas minnen

Igår läste jag min mammas gamla dagböcker.

Hon skrev om en Erik, en gift man som hon älskade över allt annat. Gång på gång skrev hon det. "Jag älskar honom". Sen skrev hon att han berättat för sin fru. Och att han gett henne en tavla. Och att han hade konstutställning.

Min mamma var alltså kär i en kreativ, äldre man med fru. Sen träffade hon min pappa. En äldre man. En rik äldre man. Som inte hade det minsta kreativa jobbet. Och älskade honom.

Jag undrar om mina barn kommer läsa mina dagböcker, om de kommer att läsa om tårdrypande nätter, om brustna hjärtan och längtan bort, bort, bort. Och om ångesten att lämna det som man plötsligt vant sig vid, trots att jag tidigare alltid snackat skit om det.

Nu vill jag inte släppa taget om Göteborgsångesten. Jag har ju vant mig vid det här. Jag har ju vant mig vid att längta efter något större.

Jag saknar dig nu.