Äntligen hemma!

Äntligen har jag kommit hem, efter ungefär två timmar i bussen tillsammans med andra göteborgare dundrade jag in hos mamma och pappa. Nu skall de få lov att ta hand om mig ett litet tag tänkte jag.

Jag hade sån tur igår som vågade fråga efter skjuts från Hässleholm, och det fick jag, det innebar också att jag fick bo på hotell för att hinna upp på morgonen. Väldigt mycket mer bekvämt än det underlag jag sovit på tidigare i veckan. Så klockan 8:30 var det hotellfrukost, och jag möttes av mörka solglasögon och hängande huvuden. Anders Wedin var den enda som verkade pigg. Dalmasen.

Sista dagen på Siesta var nog bland de bästa, varmt, soligt och men ett gäng roliga artister.

Jag fick träffat José Gonzalez på förmiddagen och pratade sydamerika, reklam och hur man ställer sig till remixer. Åh, det var så himla trevligt, men jag blev så häpen av hans uppenbarelse att jag tappade det mesta, inklusive mina frågor, så vi improviserade fram ett snack om hur han sålde låten till SONY, hur bra Jori Hulkkonnen remixen faktiskt var och om det där med det sydamerikanska arvet. Det är lustigt att det är så geografiskt betingat vilken musik man gör. i Sydamerika gör alla sologitarr-och-sång-musik, i Göteborg får man en skiva med Bad Cash Quartet och en elgitarr.

Hann även träffa Those Dancing Days en snabbis och Jonas Lundqvist. Har med andra ord millions av intervjuer att skriva rent. Åh, tjejerna var så grymma!

Dessutom var gårdagen verkligen späckad med konserter, först Alf, sen José som också spelade tidigt, jag älskade det, till skillnad från Mathilda som var kluven. Sen The Ettes, Johnossi, Jonas Game, Those Dancing Days, Moneybrother och sist Adam Tensta.

Men bäst under gårdagen var nog ändå Olle som fixade mig ett pass så att jag kom backstage, det betydde billig öl, och gratis mat. Usch vad vi åt. Långt över ett tog vi sista rundan i taco-buffen. Jag känner mig fortfarande som ett svullo och skall detoxa forever nu.

Ser nu att jag måste göra rent min dator. Festivaler är skitiga!