Polaroid Foto

Jag lånade en bok av Linda Skugge häromdagen, för att återigen få något att skriva om.

Jag rökte fyra cigg igår för att fylla på med sommarkänsla i bröstet. Tror mest att det finns tjära där nu.

När jag blundar ser jag ett soldisigt Göteborg, ett polaroid-foto i bleka färger ackompanjerat av Kristofer Åström.

Jag undrar när jag förlorade mig själv, eller om mina senaste utsvävningar snarare gjort mig mer till den jag numera är. Det känns som att det finns en hårfin linje mellan att ge upp sig själv - och utforska nya former.

"I think we're born into being alone, that God didn't make us in pairs."

Dagens soundtrack har, återigen, varit Caesars nya skiva. Jag irriterar mig över att det var den helt meningslösa Boo Boo Goo Goo som första singel. Över lag gillar jag skivan, men det är tråkigt att de inte släpper ut sitt lite mer utvecklade sound. På två skivor har de lyckats klämma in lite mer än Nations-popen de spelar på Uppsala konserterna. Men Boo Boo Goo Goo är, precis som Jerk It Out och Candy Kane, ganska harmlöst. Men jag antar att de får fortsätta spela i Uppsala och Lund, och då är väl alla nöjda?

Hur som så spelade de i Lantz i P4 i fredags.