"När min pojkvän och jag lämnade sambolivet bakom oss, upptäckte jag, som säkert 1,2 miljoner tjejer innan mig gjort upptäckte jag att jag gett bort lite av mig själv. Offrat lite. Kompromissat lite. Dött lite.
Jag sorterade bort popen och lade in det elektroniska. Blev helt såld på Lucien-n-Lucianos virvlande toner. Drömde om elektroniska produktioner tillsammans med Ellen Allien och svettiga klubbnätter i Berlin.
Jag upptäckte, efter över ett år, att jag saknat mig själv. Att jag saknat mina slita Converse och min skinnjacka något enormt. Att jag saknat svettiga nätter på Jazzhuset, och att jag saknat konsertlyckan på festivalerna. "
Suscribirse a:
Comentarios de la entrada (Atom)
Entradas
2 comentarios:
Fattar grejen. Fattar också att Luciano fick dig på villospår ;-)
Vi verkar ha haft det "tvärt-om" du & jag. I mitt fall är det Luciano som förenar mig & Giallu, medans massa andra saker drar oss isär :-(
det där var ingen kul läsning
Publicar un comentario