Minnen

Det finns få saker jag gillar så mycket som minnen.

Jag lyssnar på Kristofer Åström, Better With The Night, det finns få jag beundrar så mycket som honom, och det finns lite musik som jag så gärna vaknar till som hans.

Trots att det ofta får mig att känna mig melankolisk.

Jag längtar till sommarmånaderna när jag kan vakna utav att ljuset sipprar in emellan springorna i persiennerna, och skapar skuggor på golvet, och hur vinden stryker lätt utanför.

Jag minns att jag som liten älskade att vakna på landet, gå ut i gräset, och inte känna någon temperaturskillnad emellan ute och inne, sätta mig på gräset i nattlinnet och äta mjölk och flingor. Jag minns hur mjölken blev lite ljummen efter fem minuter, och hur jordgubbarna färgat den rosa. Jag minns att mamma och pappa lyckliga och att färgen på lekstugan inte börjat flagna. Jag minns hur det luktade och att dammet yrde lite luften när någon körde på grusvägen bredvid. Jag minns hur bra allting var då.