1234-partymyra

Lyckades springa på klubbpremiären igår, men det var ingen höjdare. Kändes lamt och tråkigt och jag kom aldrig riktigt igång. Sen ringde min förrförra pojkvän mig mitt i natten och ville ha promenad -sällskap över telefonen när han slutat sitt jag-jobbar-på-fin-restaurant-hela-kvällen-jobb.

Det känns som om att om det skall starta nya klubbar i stan får de ha någonting extra, eller ingenting alls. Tror inte riktigt att det går att ha halv-mediokra öppningar. Antingen skall de ha allt. Eller inget. Som en gigantisk klubb med sjukt stora artister alá festivaler eller ett vardagsrum med en snubbe som spelar musiken han gillar bäst.

Och i morse kom jag fram till att jag skall fortsätta på mitt gamla jobb ända tills dagen innan jag börjar på mitt nya. Jag kommer alltså inte ha någon annan semester än de två veckorna jag precis inlett. Och inte ens de kommer jag ha heller kom jag på nu. Nu kommer två veckor där konstant skall försöka boka intervjuer och beta av dem en efter en. Men semester kanske är överskattat. Hade tänkt åka ner o hälsa på min arbetande pojkvän i Berlin andra helgen i Augusti, men då visade det sig självklart vara Way Out West. Så nu får min syster åka ner själv.

Skall limma mina ballerinaskor så att de blir vattentäta. Sen gå ner o köpa thai-take-away på hörnet (har hört att de hade råttor där förut, men det kan ju inte stämma) och ställa i kylen så att det finns mat när mannen kommer hem i kväll. Jag börjar bli en riktig hemmafru, men undantaget att jag inte kan laga mat. Skulle igår göra Tortellini, men tog av dem för tidigt så det var fortfarande rå pasta som krasade emellan tänderna, inte ens osten i dem hade smält. Al dente.

Och i veckan råkade jag göra det värsta. Råkade droppa att min kompis opererat näsan inför hennes toyboy/skolkompis/något odefinierbart. Men så perfekt kan man inte vara annars.