När kroppen värker och huvudet snurrar

Jag får nästan inte fram ett ord. Jag darrar på handen och harklar mig varje gång jag försöker ta mig samman. Men det går inte.

"alltså jag tycker om dig så mycket att det gör ont i kroppen när jag tänker på det."

Det tar mig två sekunder att bli osäker. Det tar mig en vecka att bli säker igen.

Jag är, och har alltid varit den som sökt och krävt bekräftelse. Jag har behövt det för att se det fina i mig. Det som jag annars tror ligger dolt. Därför behöver jag min pappa. Och därför behöver jag dig. Och jag behöver att du säger vad du känner. För jag må ha hur bra betyg som helst, men jag förstår det ändå inte.

She's dearer than the dearest friend that I will ever know.