Friend googling.

Jag är ute efter en kompis, eller egentligen är jag inte det. Jag är ganska trött på friends. Det är liksom inte lika viktigt längre. Lätt att säga i rent självförsvar. Så jag sitter och googlar de jag redan har och finner att min pojkvän agt mig på 3e plats på sin MySpace. Ganska otroligt eftersom jag direkt kvalificerats från plats typ 8 till plats 3 på några dagar.

Annat är att tjafset om att fått sparken VS sagt upp sig verkligen fått en ny innebörd. Ta skiten bara.

Sitter och funderar på om jag skall göra den intervju jag lovat. För första gången vet jag inte alls om jag vågar. Och det handlar inte om att det är någon jag beundrar enormt, inte om att jag kommer haka mig och gå på repeat och råka glida in på det vanliga vad-vet-du-om-Sverige... trots att det är en svensk snubbe. Jag hade veat göra en enorm, riktigt fin intervju att vara stolt över. Framför allt eftersom jag riskerar att inte bara göra bort mig, utan även den andra delen i mitt förhållande. Och mitt jobb. Det är kanske just här som min gräns går. Jag kanske inte vill jobba som kool nöjesreporter som alla avundas. Jag kommer ju aldrig bli större än de jag pratar med i vilket fall som helst.

Det är fint vårväder här idag trots att det är juli och det bästa vore att ta på sig badkläder o springa ner emot vattnet, men jag har haft en ihållande lång tanke kring mina lår de senaste dagarna och det är inte deras vecka direkt.