martes, 17 de julio de 2007

2005

Jag hittade mitt gamla jag. En påminnelse om att jag ständigt förändras, och vänder kappan efter vinden. Nu när det blåser elektroniska vindar över Sverige vet ni vart jag står.

2005-10-05
Min skivsamling, ett forntidsminne?

Jag går igenom mina skivor lite sporadiskt varje år, men eftersom det är väldigt mycket mer intressant att sortera skivor än vad det är att banka in Litteraturhistoria i hjärnan, valde jag skivsamlingen.

För ett antal år sedan, kallade jag mig för alternativ, trots att det hårdaste jag lyssnade på var Hardcoresuperstar, efter den perioden, som mor min glatt kallar för den svarta perioden följde en intensiv period utav popförälskelser, där HåkanBråkan stod högst upp på listan och trängdes med Supergrass, efter Håkan vandrade jag in i den komplicerade delen. Jag blev en demo-bands lover, drömde om att upptäcka det ultimata bandet, hitta de bästa, Den Siste Baronen, Scaramanga Soundsystem, CDOASS, Ellenbeach, Noir, Alexander Nilsson alla trängdes och jag skrev i deras gästböcker på deras hemmagjorda hemsidor och fick svar dagen efter. Jag förälskade mig i trummisar, gitarrister, basister och sångare. Drömde om livet som Rockhustru, livet som politiskt korrekt skaprincessa.

Nu har my man, Bob slagit bort alla konkurrenter, men en och annan gnisslande tonåring släpps förbi ibland. Skön baktakt och trevliga beats tillåts i den, numera kultiverade, skivsamlingen. Politiskt hopkok bildar grupper av hiphop, reggae, popig ska och soul. Dock kan jag inte säga att jag funnit mig själv, Jag står fortfarande vid vägskälet emellan Ace of Base och Backstreet Boys (för jag har kvar de skivorna ja…)

Jag har ofta tänkt tanken att sälja mina skivor på begagnatavdelningen, men något tar emot. Skall jag rea ut min själ? Skall jag sälja ut bitar av mig själv för tio spänn? Nej, vill de veta något om mig för de betala för det.

Det har varit inne att hata demo-band, men jag erkänner, jag älskar dem fortfarande, trots att vissa gått över till att vara helt kontrakterade numera. Morgondagens stjärnor är de som lyser starkast på himmelen, för imorgon är du bortglömd.

1 comentario:

Willie Garvin dijo...

Man får aldrig sälja sina skivor! Det är grymt kul att kolla igenom och fundera på hur man inom loppet av ett halvår gick från att köpa Sweat (alalalala long) med inner cirkle till Nirvanas Smells like teen spirit. Och dessutom inte kunna bestämma sig för vilken är roligast att ha kvar.