Att låta någon falla i glömska

Jag är orolig att jag kommer glömma dig. Jag somnade förut på min madrass här i någon okänd killes rum, och kunde inte väcka mig själv ur drömmen. Och det värsta var att det enda som hända, det var att jag om, och om igen fick se hur jag glömde det som hänt.

Jag vill inte gå runt och vara ledsen och nere resten av mitt liv, och det hade inte heller Jesper velat att jag skulle vara. Han hade inte velat att någon skulle vara ledsen, en enda sekund. Han hade velat ha en omtanke, men att vi alla sen skulle leva vidare.

Men jag vill inte glömma, och jag vill inte att det någon gång skall bli någoting som jag tycker är okej. Att någon i bland oss bara dog.