Min pappa och jag.

Lyssnar på Dolly och känner att jag blir lite känslosam, pappa var ledsen över flytten igår, jag tror att han tycker det är jobbigt att jag inte är lika beroende av honom längre. Jag berättar inte för honom om mina mardrömmar om att han försvinner från mig. Min största skräck är att min pappa inte längre skulle finnas. Det finns inget jag fruktar mer. Då hade jag varit helt ensam.

Skillnaden nu är att jag verkligen försöker. Försöker leva, och vara vuxen. Innan kunde jag knappt sova borta utan att känna saknaden. Nu biter jag ihop och överlever.

Jag längtar tills nyårsafton då vi kan ligga på varsinn soffa och lyssna på O Sole Mio. Det har vi gjort nästan varje nyårsafton. När festen är slut och alla andra har gått hem. Då har vi legat där, på varsinn soffa och bara lyssnat på Pavarotti.

Min pappa och Jag.